Gud är kärleken

Joh 1:1-14

Aposteln Johannes var en märklig man, liksom Petrus en olärd man ur folket, som Lukas säger i Apostlagärningarna. Men han hade själv varit med när Jesus verkade, när han dog på korset och vid den tomma graven.

Johannes skrev sitt evangelium senare än de tre andra evangelisterna. Han skrev det mera som ett vittne som ännu en gång ville kasta ljus över de märkliga händelserna kring Jesus. De andra evangelisterna hade sammanställt sina evangelier på ett mera historisk och krönikemässigt sätt. Matteus, Markus och Lukas var mera som journalister, medan Johannes var en gammal, mogen kristen som ville fördjupa tron bland kristna på det grekiska området. Han skrev troligen sitt evangelium i Efesus.

Och visst ser Johannes djupt, denna från början olärde man som fått lära känna Guds kärlek i Jesus Kristus. Johannes brukar ju kallas kärlekens apostel. Det är Johannes som säger:

”… vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom.” 1 Joh 4:16

Det är också han som har gett oss Lilla Bibeln i samband med att han återger det nattliga samtalet mellan Jesus och Nikodemus:

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Joh 3:16

Aposteln Johannes säger att han och hans medkristna har lärt känna kärleken, eftersom Gud är kärlek. Den som förblir i den kärlek som utgår från Gud, och som blir fullt synlig i Jesus Kristus, den får evigt liv. Den här kärleken formar sedan om den troende människan så att hon lär sig gå kärlekens vägar i stället för hårdhetens, egoismens, stolthetens som är det naturliga för varje människa. Gud gör härliga under genom tron på Sonen, Jesus.

Men Johannes ord skiljer sig mycket från den kärlekspredikan som ofta förekommer idag, då man omdefinierar kärleken och Gud efter sin egen uppfattning av vad kärlek är. Då börjar man inte där Johannes börjar. I inledningen av sitt evangelium, som vi läste, utgår han från Ordet, med stort O. Han följer Ordet och finner ingenting i världen där inte Ordet skulle vara med. I vår tid åsidosätter man ofta Ordet eller tolkar om det i banor som är nya för den kristna kyrkan genom tiderna.

Johannes säger att Ordet var med alldeles i början, d.v.s. innan världen fanns; ja han säger att världen blev till genom Ordet. Det här Ordet var hos Gud och det var Gud. Det är helt klart i Johannes teologi att Ordet är Jesus, som var hos Gud, Fadern redan innan världsaltet kom till. Vi citerar:

”Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. —

Men det är inte nog med det här, utan Johannes berättar vidare samma sak som Jesus sade i samtalet med Nikodemus, men på ett annat sätt:

”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.”

Ordet blev kött, Guds Son blev människa, Ljuset kom till oss. Ljuset kom för att lysa upp vårt mänskliga mörker. Jesus har mycket att ge. Hur mycket missar man inte redan i livet utan Jesus. Johannes vet det då han säger:

”Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.”

Här kommer Johannes in på Sanningen. I inledningen till sitt evangelium håller han samman Ordet – Livet – Ljuset – Nåden – och Sanningen. Allt det här kom till oss genom Jesus. Människan kan inte forma sig en egen Jesus, utan är hänvisad att ta tillvara allt det som Bibeln säger om honom.

Johannes citerar Jesus själv i det 15 kapitlet av sitt evangelium:

”Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.” Joh 15:10

Att hålla Herrens bud är att hålla sig till den Jesus som har uppenbarats för oss i evangeliet och i alla Bibelns skrifter. Det kan vi göra genom att delta i församlingens gemenskap, hur bristfällig den än är – Johannes skulle säkert uppmuntra oss att göra det, för då kan vi öva kärlek. Det kan vi göra genom att själva mellan församlingsträffarna läsa Bibeln och någon god andaktsbok, och genom att be för alla människor; lättast för släktingar och vänner, sedan för nära kristna, därefter för övriga kristna som vi påminns om, sedan för bygden, vårt land och världen, därefter – för den som till äventyrs kommer till den högre kärleksskolan – för fienderna och förföljarna som Jesus uppmanar till.

Till sist: Ordet – Livet – Ljuset – Nåden – och Sanningen hör enligt Johannes ihop, och allt det här finns i Jesus. Vi får del av alltsammans genom att tro på honom. Skulle vi måsta söka, treva oss fram eller leva upp till de här stora verkligheterna så skulle vi inte nå fram, men då allt finns i Jesus så räcker det att vi bultar på hos honom, söker honom, ber till honom och tar emot all den hjälp han har lovat ge. Amen.