”Kristus, Herre över allting” Tal vid kvällskyrkan 22.11. 2009

När vi hör den här texten kan vi reagera på olika sätt. Någon kan bli ångestfylld. Hur skall jag klara mig på den yttersta dagen. Kommer mina gärningar, mitt liv att innehålla tillräckligt kärlek, eller har jag sist och slutligen bara tänkt på mig själv, på att bli ansedd, på att vara omtyckt, på att ha ett gott namn om mig.

Provet gäller hur vi har förhållit oss till Jesu minsta bröder, d.v.s. främst till dem som tror på honom, de små barnen, de vanliga människorna som vill hålla sig till honom i vardagen; men andra tolkar texten ännu vidare och säger att Jesus här talar om hur vi har förhållit oss till alla svaga och fattiga som kommer i vår väg, också till dem som inte gjort gott, utan sitter i fängelse. Jag tror vi inte kan skilja på vem vi älskar; älskar vi Jesu minsta bröder, för att de tror på honom, så älskar vi också andra utsatta människor som borde få lindring och ett gott budskap.

Hur skall du och jag klara den yttersta dagens prov? Jag vet ingen råd i den här frågan, annat än att vi flyr till domaren redan nu. Han som skall döma är Jesus, och han är idag vår Frälsare som har burit vår skuld på sig, också den skuld som vår kärlekslöshet åstadkommer. Vi får lasta av alla bördor på honom. Han säger: Matt 11:28 Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor* så skall jag ge er vila. 29 Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. 30 Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.”

Jesus är inte ute efter våra prestationer, inte heller är han ute för att döma den kärlekslöshet och egoism som vi lider av, utan han kommer med förlåtelse, för att vi skall leva av den. Vi får ta emot full förlåtelse av honom genom hans löftesord och genom nattvarden som han har instiftat.

Jag vill ta fasta på Jesu ord i Joh 15:5 ”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.”

Vårt hopp inför domsöndagens brännande fråga, ditt och mitt enda hopp är att vi förblir i Jesus. Utan honom kan vi ingenting göra. Han är vinträdet, vi är grenarna. Den saft vi behöver, den kärlek som våra medmänniskor väntar på, den kan vi inte själva alstra, nej vi får den av Jesus, och vi får be om den i livets konkreta situtationer.

Det talas också om att vi får gå i beredda gärningar, som Gud på förhand ha berett åt oss för att vi skall vandra i dem. När vi vet det så får vi be om att han skall leda oss in i dem, att vi skall upptäcka dem och utföra dem. De här gärningarna är i inte våra, utan Kristus gör dem genom oss, men de har våra mått, ditt och mitt lämpliga mått.

Så inför den yttersta dagen ligger vår enda trygghet i Jesus Kristus, i att han tar oss i sin tjänst och leder oss bland medmänniskorna, till att hjälpa dem på det sätt som han visar åt oss.

Men inte ens fast vi lever i tro på Jesus och leds av honom i kärlek, inte ens då håller vi måttet i oss själva. Vi är syndare som behöver nåd.

Vi sammanfattar: A) Vi behöver Jesus för att kunna tjäna och älska B) vi behöver Jesus för att vi ändå aldrig blir färdiga med det rätta; då är han själv vår rättfärdighet. Rom 8:1 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.

Vi ber

Herre Jesus, kom och möt mig,

skänk mig den heliga tron på dig, så att jag får äga din rättfärdighet. Hjälp mig också att få gå i dina beredda gärningar. Amen