Jesus, världen ljus

Herodes måste ha hållit mycket god min inför de vise männen, ja han måste ha gett sken av att han verkligen var en rättskaffens man, eftersom de vise inget misstänkte när de drog iväg till Betlehem eller när de berättade för Maria och Josef om sitt besök hos Herodes. Evangelisten Matteus återger säkert den spontana och orädda tanke som de vise hade och som Maria och Josef först levde med. Matteus citerar Herodes så: ”Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet … och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.”

Men under natten innan de vise skulle återvända till sitt land kom en ängel med budskap till dem om att ta en annan väg hem. När de hade farit fick också Josef en dröm där en ängel sade hur det var ställt och att de måste fly till Egypten. Änglar kom från Guds himmel med bud från honom som ser och vet allt.

Så räddades Jesus från en för tidig död, för bara en liten tid senare kom Herodes soldater till Betlehem och stack och slog ihjäl, kanske drygt 20 barn som var två år och yngre. Gud hade världens frälsning helt i sin hand. Jesus skulle dö först 30 år senare. Då skulle han dö för att försona Världens brott och synder.

Det fanns tips om vem Jesus var också i det som Herodes fick höra av de skriftlärda så han frågade dem var Messias skulle födas. De svarade honom:

I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet
hos profeten: Du Betlehem i Juda land
är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda,
ty från dig skall det komma en hövding, en
herde för mitt folk Israel.

Men Herodes tog inte till sig saken på rätt sätt. Han var fel programmerad. Han var programmerad av själafienden, av Satan. Med de vise männen var det helt annorlunda. De tillhörde en annan religion, men fick, genom det som hände på himlavalvet bland stjärnorna, ett tecken. De tolkade det de såg enligt sin egen tolkningstradition och resultatet av tolkningen gav vid handen att en kung hade fötts bland israeliterna. Det tog saken på allvar och reste för att söka upp kungen och hylla honom. När de kom till Israel sökte de vidare i kungahuset i Jerusalem och fick också de skriftlärdas hjälp. De skriftlärda visste berätta att den som Gud hade utlovat enligt profeten Mika skulle födas i Betlehem.

De vise från Österns länder, kanske Mesopotamien, hade blivit rätt programmerade, Gud hade gjort dem till verkliga sökare. Och de fann, för det är så i Guds rike att det lönar sig att söka på allvar. Jesus lovade ju när han predikade långt senare: ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 8 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” Matt 7:7-8

Den som söker han finner. Det här är ett löfte att ta fasta på under det kommande året. Den som ber han får och för den som bultar skall dörren öppnas. Det lönar sig att vara sökare, som de vise männen. Matteus berättar följande om dem.

När de såg stjärnan fylldes de
av stor glädje. De gick in i huset, och där
fann de barnet och Maria, hans mor, och
föll ner och hyllade honom.

De vise männen fylldes av glädje när de igen såg stjärnan och när de sedan verkligen till sist, efter sin långa färd, fann den heliga familjen blev de inte besvikna, utan tog fram sina gåvor: Guld, rökelse och myrra.

Vad skall du och jag ge åt Jesus? Vi har inget att ge, för det är han som har gett oss allt. Vi kan bara komma till honom sådana vi är, vi kan söka honom och be att han skall uppenbara sig för oss, så att vi ser hans gåvor till oss. Då öppnar han våra inre ögon allt mer så att vi ser att Gud är Skapare, Herre och Frälsare. Då blir Jesus vår sång och vår glädje, som vi sjunger i en sång. Vårt liv präglas då alltmer av honom och han ger oss uppgifter i sin värld och i sin kyrka.

Vi får tro att Gud ledde de vise männen också i fortsättningen. När de kom hem berättade de om det de hade varit med om och det här banade väg för den kristna tron också österut. En tradition berättar att den kristna tron kom ända till Indien redan i ett ganska tidigt skede. Kanske den traditionen hade något med de vise att göra. Trettondagen firas av tradition därför också som missionens dag.

Gud leder sin kyrka genom alla tider. Det har funnits svåra tider och ännu svårare tider i kyrkans historia. Jag tror att vi som lever i början av 2000-talet lever i en svårare tid. Allt flera människor verkar vilja gå Herodes väg, de vill slippa Jesus och Guds ords kraft och därför får ondskan allt värre följder, och den drabbar vem som helst. Men det finns en motrörelse i vår tid som är större än någonsin i kristenhetens historia. Flera blir kristna per dag än någonsin förr och flera är kristna än någonsin förr i världens historia. Den här rörelsen får vi glädjas åt och ta del i. Vi kan se den t.ex. i Kristus-dagen som ordnades för 2 år sedan och i uppföljandet av den runtom i vårt land, också här i skärgården.

Tänk att vise män från Österns länder, mycket ansedda och högt uppsatta, sökte sig genom öknarna och över bergen till det lilla samhället Betlehem och där skänkte dyra gåvor till ett litet barn, omkring 2 år gammalt. Gud är undrens Gud. Vi får vara med om hans under ännu i vår tid, det skall vi räkna med hela tiden. Vi får be Jesus om tro, för han är den som hör vår bön – därför fick han rökelse. Vi får ha vårt hopp i honom i alla livets situationer, för han har all makt i himlen och på jorden – därför fick han guld. Vi får lära känna hans kärlek till oss dag för dag; han dog för oss medan vi ännu var syndare, och som uppstånden lever han för oss, det här är Guds kärlek – därför fick Jesus myrra. Amen