Jesus uppenbarar sin gudomliga kraft

Joh. 2:1-11

”Hur härligt vittnar land och sjö ännu i frost och vintersnö, o Gud om dina under! Förvissnad, öde, mörk och kall är jorden dock din fotapall som i sin blomstringsstunder.”

Det har varit och är en fantastisk vinter. Vi kan se Guds under i naturen. Frosten har lagt sig över träd och skogar och snöflinga på  snöflinga har hakat sig fast och bildat en vit underskön skrud över allt vi ser. Det känns upplyftande att se sig omkring.

Men ser vi oss omkring i världen så  blir bilden strax mörk. Det är krig och våld på  så många ställen och nu också  naturkatastrofen på Haiti. Vyerna vi ser därifrån  är en absolut motsats till vår sköna och fridfulla bygd just nu. Grå betong och damm, kaos.

Dagens tema är ”Jesus uppenbarar sin gudomliga kraft”. Det gjorde han första gången i Kana genom att förvandla vatten till vin. Bröllopshuset behövde hjälp för vinet hade tagit slut alltför tidigt. Jesus väntade en stund innan han gick med på att ingripa, men sedan fick han säkert klarsignal av den himmelska Fadern. Genom vinundret kunde han rädda bröllopshuset från mycket och långvarigt prat. Men genom att förvandla vatten till vin kunde han också visa att han var det sanna Vinträdet, den som gjorde allting nytt, den som kom med liv till den här världen.

Vår värld behöver liv, människorna på  Haiti behöver förbarmande och hjälp. Också  vi behöver hjälp i våra liv. Hos oss är husen hela och vackra, men så  mycket har gått sönder i hemmen, i familjerna.

Vad kan vi göra åt allt det här? Vi har inte livet i vår hand. Vi är små. Det enda vi kan göra är att vi vänder oss till Jesus som man gjorde i bröllopshuset i Kana. Han har livet i sin hand ännu idag. Han är det sanna vinträdet och vi är grenarna som får allt vårt liv av honom. Vi får be om hjälp i vår situation i livet, vi får be för barnen, för äktenskapen, för de ensamma, för dem som är deprimerade, för alla människor. Vi får också be för dem som hjälper till på Haiti, så att de skulle kunna organisera hjälpen snabbt och så att de skulle få krafter och mod. Allt det här får vi vända oss till Jesus med idag.

Vi kan inte förstå var Gud håller till när det svåra sker. Han är fördold för oss i sådana sammanhang. Det verkar som om han skulle släppa taget för en stund och låta allt rasa. Så är det ändå inte. Vi får nog tro att Gud är den vi säger att han är i trosbekännelsen: ”Gud Fader, den allsmäktige, himmelsens och jorden Skapare.”

De flesta bröllopsgästerna i Kana visste aldrig att vinet hade tagit slut. De bara drack ock åt och gladde sig. Vi skall också tänka på den sidan av saken: Gud ger så mycket mera än vi noterar. Hälsan, så god den är, är en gåva av Gud, maten vi får idag, de goda kontakterna och mycket, mycket mera. Ibland upptäcker vi något av det här och då förstår vi litet.

Allra tydligast ser vi ändå Guds ansikte och vilja med oss människor när han ger ut sin Son för oss på korset. Då  visar han att han vill bära vår börda, synden som är den största bördan och alla andra livsbördor. Han lägger allt det här på Sonen, Jesus och låter honom gå under p.g.a. bördan. Men eftersom Jesus har liv i sig själv uppstår han från de döda och när han gör det kan han sedan leva vidare mitt ibland oss. Han ger oss Guds förlåtelse p.g.a. sitt försoningsarbete och han ger oss sin rättfärdighet då vi bara har orättfärdighet inom oss. Det här undret är oändligt mycket större än vinundret i Kana. Det här undret gäller alla människor. Vi skall föra vidare budskapet om det.

Vi skall till sist lyssna till ett löfte som sammanfattar allt det här. Aposteln säger: ”Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” Rom 8:32

Amen