Ärans konung på förnedringens väg

Joh. 12:12–24

”Alla människor springer efter honom”, sa fariséerna till varandra. De ville inte att människorna skulle söka upp Jesus och be honom om hjälp. De ville i stället att människorna noggrant skulle höra på dem.

Men många hade upptäckt att det var något skilt med Jesus. Och många berättade att de hade fått hjälp av honom med sina olika sjukdomar och frid för sitt oroliga hjärta.  Det fanns också sådana med här som hade sett Jesus uppväcka Lasaros från döden.

Alla de här berättelserna om vad Jesus hade gjort spred sig och folk började söka upp Jesus och fråga efter honom, också  några greker.

När Filippos och Andreas berättade för Jesus att några greker frågade efter honom utbrast han:

”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör, ger det rik skörd.”

Nu förstod Jesus att det skulle ske. Jesus kände till varför han hade kommit från himlen till jorden. Han visste att han var den som man kunde läsa om i Gamla Testamentet: Både att han skulle komma in ridande på en åsna i Jerusalem som en annorlunda kung, och att han skulle bära människornas sjukdomar och lidande och till sist dö på korset för att ta människornas straff för synderna.

Genom att Jesus dog får människorna liv. Hur kan det gå till? Jo, då han dog tog han med sig allt det som är fel hos oss. Han dog för oss, i stället för oss. Då han uppstår – för döden kan inte behålla honom – blir han vårt liv. Vårt mörka, vårt fula och onda som Jesus bar i sig när han dog kom inte ut ur graven med Jesus utan det blev förlåtet; ut kom bara Jesus som är full av liv som han vill dela med oss.

Han är brödet när vi känner oss svaga, han är drycken när vi är trötta, han Vägen, Sanningen och Livet när vi känner oss vilsna och tomma och han är vår frid när vi är rädda.

Allt finns i Jesus. Vi får hålla oss till honom.