Förlorad och återfunnen
Luk 15:11-32
Vi läste just att ”alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom”. Vanligen tänker vi människor ändå annorlunda. Många idag tänker att de inte kan ha med församlingen att göra för att de inte håller måttet. Men bland de människor Jesus umgicks med och åt måltid med fanns bl.a. publikaner och syndare, som de kallades.
Vad för människor var publikanerna och de s.k. syndarna? Jo, publikanerna var de judar som drev in skatt åt Romarna, alltså åt ockupationsmakten. Det hände sig att de var stöddiga i sin uppgift och det var också lätt gjort att de tog in för mycket och behöll en del själv. Grå ekonomi! Därför var de ökända. Men dessa pressade människor i en otacksam uppgift ville Jesus ha att göra med.
Syndarna, som de kallades, var en brokig grupp, i varje fall höll de inte de förväntade måttet bland judarna. De kunde kanske idag motsvaras av antingen från kyrkan fjärmade människor, eller också av människor som lever utanför förväntade sociala normer i samhället, kanske p.g.a. alkoholanvändingen eller p.g.a. ett brokigt socialt nätverk, snedsprång och annat.
Med alla dessa ungicks Jesus och fariseerna blev bestörta. Så kan han inte göra om han är den som skall rädda Israel. Så kan han inte göra om han är Guds Son.
Men Jesus gjorde så och när han märkte fariseernas och de skriftlärdas inställning berättade han för dem två liknelser. Liknelsen om det återfunna hundrade fåret; och liknelsen om det återfunna myntet.
Båda liknelserna visar att det ständigt pågår ett sökande i Guds rike. Gud vill att den människa som har kommit på avvägar skall bli återfunnen och hämtad tillbaka. Det här är programmet i Kristi församling, det här borde vara programmet också i våra församlingar, enligt Jesus.
Om det här lärde ni konfirmerade er också i skriftskolan då ni läste missionbefallningen utantill: ”Gå ut och göra alla folk till mina lärjungar; döp dem och lär dem att hålla mitt ord; och se jag är då med er alla dagar till tidens slut.”
Vi är kallade att gå ut och söka upp människorna och berätta för dem vad vi har sett och hört när det gäller Jesus. Vi skall inte behålla Jesus för oss själva utan gå tillsammans med honom ut bland människorna.
Var än vi rör oss i livet kan vi möta någon människa som den Gode Herden vill föra hem, och det kan hända att han vill göra det genom oss. Vi kan inte göra något av egen kraft eller egen vishet, men Jesus tar oss i sin tjänst så att vi får kontakt med dem som kommit bort från de övriga 99 fåren som redan lever med Gud.
Nu till den sista poängen i Jesu liknelser. Det blir en stor glädje i himlen, hos Gud, bland änglarna när någon ny kommer med i Jesu sällskap, om det än sker i Kina, eller Niqaragua eller i Saudi Arabien eller Israel eller i Nagu Finland. Det blir en stor glädje i himlen för där finns utrymme berett för var och en av oss. Jesus har köpt in oss till festen med ett högt pris, sin korsdöd och han har skaffat oss kvitterad biljett med sin uppståndelse från de döda. Allt är OK, för dig, i Jesus; inte i dig själv. Därför behöver du föras tillbaka in i Jesu sällskap och därför behöver vi alla förnya vår kontakt med Jesus.
Jesus förnyar kontakten med oss i nattvarden och han förnyar den då vi läser hans ord om morgonen, på lunchrasten eller på kvällen. Ett litet ord ur Jesu mun räcker. Gud gör nämligen under genom sitt ord. Det ord han sänder är Livets ord. Jesus förnyar också kontakten med oss då vi vänder oss i bön till honom. Vi får verkligen be om vad som helst som rör sig i vårt liv och han lyssnar och hjälper oss.
Du och jag får be om att Jesus skall finna oss, ta hand om oss och bära oss, bära oss genom varje dag och ända fram till målet. Amen.
Herre Jesus, tack för dina liknelser och ditt ord som visar oss himmelriket. Herre, tack för att du söker oss och tack för att vi får söka dig och finna dig.
Amen
