Kära församling, vi firar idag nyårsdag. Det är en vecka sedan juldagen. Sedan gammalt firas nyårsdagen till Jesu Namns ära. ”Jesus” som betyder ”HERREN frälser” är det bästa namn vi kan tänka oss att inleda ett nytt år med. Det är vår Frälsare vi har att tacka för att vi får vara här igen idag och inleda ett nytt år. Det är tack vare honom som vi får ta emot syndernas förlåtelse, också idag och i år.

I dagens evangelietext möter vi också namnet Jesus, där det beskrivs hur Jesus uppfyller en av de många profetior om honom som vi hittar i Gamla testamentet. Genom att han uppfyller profetiorna påvisar Jesus att han faktiskt är den utlovade Messias som Israels folk så länge väntat på och som alla folk i världen behöver. Han är Frälsaren. Det är honom som folket ser, när mörkret bryts av ljuset. HERREN frälser.

Brevet till Filadelfia

Men vi skall idag koncentrera oss på det stycke av brevet till Filadelfia som vi fick höra här tidigare (Upp 3:7-8). Brevet är ett av de brev som Jesus i Uppenbarelsebokens början ber Johannes skicka till olika församlingar. Jesus är

”den Helige och Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna.” Upp 3:7

Men vad är det som Jesus säger å ena sidan om sig själv och å andra sidan om församlingen i Filadelfia?

Jesus om sig själv

Jesus är den Helige och Sanne, vilket kan bekräftas med hjälp av många andra Bibelställen. Till exempel i Johannes-evangeliets fjortonde kapitel kan vi läsa om att Jesus är Vägen, Sanningen och Livet. Men här i Uppenbarelseboken läser vi att han har makt att öppna så att ingen kan stänga och stänga så att ingen kan öppna. Vidare läser vi att han känner till församlingens gärningar. Vad säger detta om Jesus?

De här ställena pekar bland annat på Guds allmakt. Jesus är, tillsammans med Fadern och Den Helige Ande, den allsmäktige, Treenige Guden. Han har all makt i sina händer. Ingenting sker som Gud inte skulle vara medveten om. Ingen kan gömma sig undan honom, ingen kan visa ifrån sig Gud för att på det viset försöka ta sig utanför räckhåll för Gud. Gud känner till allt och kan räkna hårstråna på våra huvuden, så som Bibeln uttrycker det.

Men det här stället pekar också på att Gud har makten i frågan om vår frälsning. Han har makt att öppna dörrar så att ingen kan stänga dem och han har makt att stänga dörrar så att ingen kan öppna dem. Initiativet och makten är och stannar hos Gud.

Vi lever idag i Nådens tid, då vi har tillgång till Evangeliet, som spritts och fortsättningsvis sprids ut runt omkring vår jord. Kyrkan har i uppgift att sprida Evangeliet och befästa kristna i Evangeliet runt om i världen. Budskapet om att Jesus har öppnat vägen till Gud skall spridas och vi skall också själva kontinuerligt påminna oss själva om det vad Jesus har gjort för oss.

Jesus öppnade vägen genom att offra sig själv i stället för oss. Det här gjorde han genom att låta sig korsfästas. De judar som vid tiden för korsfästelsen befann sig i Jerusalems tempel har fått se detta på ett mycket konkret sätt, och jag skall kort förklara varför. Templet var indelat i olika rum, bland dem det heliga och det allra heligaste. Det allra heligaste var det ställe där Guds Namn bodde, och en vanlig människa hade inget tillträde dit. Människan kunde inte ha en så öppen och direkt kontakt till Gud och överleva. Vad som hände när Jesus korsfästes var att det tygstycke, eller ”draperi” om vi vill kalla det så – förlåten – som fanns mellan det heliga och det allra heligaste brast mitt itu. Vägen till Gud var öppnad, och det skedde i den stund då Jesus dog för dina och mina synder.

Han har makt att öppna så att ingen kan stänga. Men han har också makt att stänga så att ingen kan öppna. Jesus är vår Frälsare och tror vi på honom och vad han har gjort för oss får vi se fram emot ett evigt liv i gemenskap med honom och alla hans heliga. Men enligt den kristna tro och lära som vi bekänner kommer han också att komma tillbaka till jorden. Då kommer han som domare, precis som vi också bekänner att vi tror i den apostoliska trosbekännelsen: ”…och som därifrån skall komma till att döma levande och döda.” Det behöver bli sagt att inte alla kommer att vara med Herren i evigheten. Inte alla kommer att bli frälsta. Här kan vi inte säga vem som kommer vart, men det vi vet är att Jesus skall komma tillbaka som domare och att han då skall säga vem han öppnar för så att ingen kan stänga och vem han stänger för så att ingen kan öppna. Hans beslut är definitivt och makten står i hans händer.

Jesus om församlingen

Men vad är det som sägs om församlingen i Filadelfia, som ju enligt det vi fick höra var en god församling. För den församlingen öppnades det en dörr på ett sådant sätt att ingen kan stänga den. Vad sägs det om den här församlingen förutom att den Helige och Sanne känner till dess gärningar? Vi skall ta fasta på framför allt tre olika påståenden om församlingen:

Församlingens kraft är ringa.

Församlingen hållit fast vid den Heliges och Sannes ord.

Församlingen inte har förnekat den Heliges och Sannes namn.

Vi skall nu se närmare på vart och ett av de här påståendena.

…din kraft är ringa…

Det första påståendet vi skall se på är att Filadelfia-församlingens kraft är ringa. Vad är det för fint med det? Varför är det en bra sak att församlingens kraft är ringa? Varför lyfts just det här fram? Vi möter på något liknande i Jesu bergspredikan, där den första saligprisningen vid en snabb överblick kan verka ganska märklig:

      ”Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.”Matt 5:3

Varför tillhör himmelriket just dem som är fattiga i anden?

Evangelietexterna i Bibeln framför många exempel på hur Jesus lyfter fram dem som är svaga, dem som är små och som i sig själva har svåra att klara sig. Barnen görs till förebilder för hur vi skall tro. En publikan förklaras rättfärdig, medan fariseer klandras. Vad är det fråga om?

Den som upplever sig som svag, liten och kraftlös har i allmänhet lättare för att förstå något mycket väsentligt i att vara människa: Det att ingen klarar sig ensam. Den som är svag vet att han måste få stöd. Den som är kraftlös vet att han måste få kraft utifrån. Den som är kraftlös och liten har lättare att förstå sitt behov av hjälp än den som tror sig vara stark. Det verkar som att församlingen i Filadelfia var medveten om sin svaghet. Dess medlemmar verkar ha vetat varför de var en församling: För att de på egen hand och av sig själva inte kunde nå upp till Guds krav. För att de var syndare och inte hade någonting att ge i gengäld åt Gud. De var medvetna om att hjälpen måste komma annanstans ifrån.

…och du har hållit fast vid mitt ord…

Det andra påståendet som vi skall se på och som vi hörde ur brevet till Filadelfia är att det sägs åt församlingen att:

”…du har hållit fast vid mitt ord” Upp 3:8

Församlingen var medveten om att dess kraft är svag och grabbade därför tag i den enda fasta grund som en människa här på jorden kan ha som vägledning: Guds eget ord. Evangeliet hade gått ut bland folken, och precis som idag förhöll sig folk också då olika till Guds ord. En del tyckte – och tycker – att det är intressant. Man kan fundera över det och det kan vara givande. Andra avvisade – och avvisar – Guds ord som nonsens. Församlingen i Filadelfia däremot hörde Guds ord och visste genom Guds nåd att det här ordet är sant och som sådant sannare än något annat ord på jorden. Det är ett ord från Gud som på ett väldigt realistiskt sätt beskriver hurdan människan och världen är och tydligt förklarar hur vi skall kunna komma bort från det här förfärliga tillståndet. Man kunde säga att Filadelfia-församlingen hade förstått att de var ett folk som vandrat i mörkret, men att de nu hade gjort orden i Psaltarpsalm 119 till sina egna:

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Ps 119:105

Det är det. Det var det för församlingen i Filadelfia och det skall det vara för oss idag. Bibeln visar oss Vägen hem till Fadern, en väg som annars skyms av världens mörker.

…och inte förnekat mitt namn.

Det tredje påståendet som vi skall se på är att församlingen i Filadelfia inte förnekade Jesu namn. Påståendena var alltså följande:

”…din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn.” Upp 3:8

Filadelfia-församlingen var medveten om sin kraftlöshet och sökte kraften och frälsningen där den går att finna, i Guds ord. Församlingen förnekade inte sin Frälsare Jesus, honom som bär namnetHERREN frälser.

De kristna frestas ofta att förneka sin Frälsare genom bland annat förföljelse som riktar sig mot dem som bekänner Kristus som sin Frälsare. Så var det också under den här tiden, då Kristna kunde dödas för att de trodde på Jesus. Det skall för övrigt inte glömmas att sådant händer också idag, enligt organisationen Martyrkyrkans vänner förföljs idag ungefär 200 miljoner kristna därför att de tror på Jesus.

Trots motstånd förnekade de kristna i Filadelfia inte Jesus utan bekände hans namn och trodde på det.

Det här gäller också idag. Människor kan berövas allt de äger, sin ära, hälsa, vänner, familj, arbete och annat. Till och med livet här på jorden kan berövas ifrån oss. Men det som ingen kan ta ifrån oss är syndernas förlåtelse. Ingen kan ta ifrån oss det eviga livet, när vi tror på Jesus Kristus. Att vi får stå som rättfärdiga inför Gud kan ingen ta ifrån oss, om vi litar på honom som gör syndaren rättfärdig.

”Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” Matt 6:19-21

Avslutning

Vi får ta lärdom av församlingen i Filadelfia. Vi får inse och medge att vår kraft är ringa och att vi behöver en Frälsare. Har vi svårt att se det här kan Guds ord, Bibeln uppenbara det här för oss, så som den också uppenbarar Vägen till Gud, Jesus själv, Herren frälser. Det här får vi komma ihåg i dag och alla de dagar som återstår av vårt liv här på jorden. Vi får be om att vi under detta nya år skulle få befästas allt starkare i tron på Evangeliet och att Evangeliet också skulle få spridas till allt flera.

Dagens tema är något alldeles centralt för en rätt förståelse av kristen tro: Den oförtjänta nåden. Vi blir inte frälsta från våra synder tack vare våra egna gärningar och våra egna strävanden, utan tack vare Jesu gärning, hans död på korset. Genom tron på Jesus får vi nåden utan att vi själva har kunnat göra någonting för att förtjäna den. Det glada budskapet, evangeliet, är att vi trots våra gärningar, trots våra synder kan bli frälsta, då vi tror på Jesus Kristus. Det här får vi också idag ta till oss.

Matt 20:1-16

Dagens evangelietext vittnar också om den oförtjänta nåden. I texten talar Jesus till sina lärjungar i en liknelse. Husbonden som kallar arbetare till sin vingård symboliserar Gud som kallar oss kristna till att arbeta för hans rike. Precis som liknelsens husbonde kallar arbetare vid olika tidpunkter av dagen, blir också kristna kallade i olika situationer, i olika tider av kyrkans historia och i olika tider av det egna livet. En del av oss kristna har blivit kallade tidigt medan en del kallats senare. En del kristna har fått en kristen uppfostran i ett kristet hem medan andra kommit till tro först på dödsbädden. Oberoende av när de kristna kommit till tro, blir ändå alla som tror på Jesus som sin frälsare frälsta.

Alla arbetarna får samma lön fastän de arbetat olika länge i husbondens vingård. Detta kan för oss verka lite märkligt, men vi skall komma ihåg att det är en liknelse för något större. Alla som tror på Jesus blir frälsta, oberoende av när vi kommit till tro. Det är korsets budskap, om vilket Paulus skriver i sitt första brev till korintierna:

Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. 1 Kor 1:18

Ser vi på evangeliet med världens ögon, så ter det sig absurt för oss. Ofta anser människor som inte är troende att evangeliet är orättvist och att människan vid livets slut borde få den lön som hon förtjänar, enligt det hur hon levt. Har hon levt ett gott liv, skulle den rätta platsen vara himmelen och har hon levt ett dåligt liv skulle den rätta platsen vara helvetet. Eventuellt kunde något annat mellanstadium finnas i mellan.

Den kristne förnekar inte att människan skulle dömas på basis av hennes gärningar. Men den kristne ser att hur hon än ser på sitt liv så räcker det inte till något annat än helvetet. Det räcker inte att hon levt ett något så när vettigt liv, låtit bli att begå stora brott och synder. Som kristna står vi inför detta faktum, som vi också fick konstatera redan tidigare i syndabekännelsen:

Genom våra synder har vi förtjänat att bli evigt förkastade, om du skulle döma oss så som din stränga rättvisa kräver.

Det finns ingen annan slutsats vi kan komma till. Vi är syndare och har inte nått upp till Guds krav, hur väl vi än till det yttre skulle leva vårt liv. Guds krav står fast.

Det är därför vi måste inse att evangeliet är sant och att frälsning finns trots våra synder, då vi tror på Jesus. Fadern brydde sig inte om att det i världens ögon verkar absurt, som en dårskap, utan i sin kärlek offrade han sin Son för att vi alldeles oförtjänt skulle få bli frälsta:

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad, utan ha evigt liv. Joh 3:16

Men händer det sig att vi kristna ändå ibland beter oss så som de första arbetarna och klagar på att de som kommit efter oss får samma lön som vi? Här måste vi rannsaka oss och ställa ett par frågor åt oss själva.

Hur ser vi på så kallade ”nyfrälsta”? Att andra människor blir frälsta är något otroligt fint, och i Lukasevangeliets 15 kapitel säger Jesus att det blir

glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig. Luk 15:10b

Vi skall inte i cyniskhet se ner på den människa som nyligen blivit frälst. Hon är kanske ivrig och det att hon inte är så bevandrad i den kristna tron kanske skapar en del problem. Men vi får inte se ner på henne, utan i stället glädja oss med henne och stöda henne på hennes goda vandring i tron.

Hur ser vi på dem som levt ett moraliskt förkastligt förflutet? Vi måste komma ihåg att inte bedöma människor på basis av deras förflutna. Förlåtelsen är total för oss och för andra, när vi tror på Jesus Kristus och den är lika oförtjänt för oss alla.

Om vi själva har levt ett med mänskliga ögon sett gott och rätt liv, är inte heller det något som vi kan berömma oss av. Det är endast Guds nåd och godhet som möjliggör det att vi inte totalt avviker från trons väg.

Jer 9:23-24

Dagens gammaltestamentliga text påminner oss också om att vi skall ta till oss den oförtjänta nåden och inte förtrösta oss på någonting annat. Lätt förtröstar vi oss på världsliga saker, och flera av de här varnar Jeremia för i dagens text.

Vi skall inte berömma oss av vår vishet. Speciellt i dag, då många i vårt land är högtutbildade och det jämfört med gångna tider är lättare att skaffa sig en hög utbildning, lägger man alltför stor vikt vid utbildningen. Karriären får för många den centralaste platsen i livet. Gärna lägger vår samtid också vår mänskliga vishet på första plats när vi försöker förstå hur världen fungerar. Vi har lösgjort vårt i och för sig goda förnuft från Gud och försöker hitta världsåskådningar som endast bygger på vårt mänskliga intellekt. Så har bland annat evolutionsteorin, big bang -teorin och också många av de ideologier som är eller har varit rådande under de senaste århundradena kommit till.

Gärna förlitar vi oss också på det personliga planet främst på vårt eget omdöme, vårt eget förnuft och vår egen vishet. Lätt lägger vi jaget i centrum.

Men inget av detta leder någonvart, utan är förgäves när vi ser på det ur ett evighetsperspektiv. Då är det enda vi kan förlita oss på den oförtjänta nåden, utan vilken vi går förlorade, men med vilken vi med säkerhet får det eviga livet.

Vi skall inte berömma oss av vår styrka. Styrka, så väl fysisk som psykisk eller social, har i alla tider uppskattats bland människor. Krigshjältar och stora ledare har hyllats. I vår tid framstår ofta de starkaste sportstjärnorna och de vackraste människorna som de människor vi skall eftersträva och se upp till. Inte heller starkhet eller skönhet är i sig själv dåliga saker, men de hjälper oss inte med tanke på evigheten. De för oss inte till frälsning de är inte en bra grund att bygga sitt liv på. Det enda vi har att förlita oss på är den oförtjänta nåden, som vi får genom tro på Jesus Kristus.

Vi skall inte berömma oss av rikedomar. I Finland har vi också blivit välsignade med stora rikedomar. Vårt folk har det materiellt bra. Men kanske just därför har rikedomen också blivit en så stor avgud i vårt land. Vi strävar efter allt större och större inkomster, för att kunna skaffa oss allt större och större egendom. Vad hjälper det oss i vår dödsstund?

Materiell välfärd är en fin sak som vi får tacka Gud för, men vi skall inte berömma oss av den och inte förtrösta på den. Det vi får förtrösta på är den oförtjänta nåden, som vi inte får för vår vishets skull, inte för vår styrkas skull och inte för våra rikedomars skull, utan endast därför att Gud älskat oss så mycket att han gav sin Son för vår skull.

1 Kor 9:24-27

Vi har hittills behandlat hur den oförtjänta nåden kommer till uttryck i dagens gammaltestamentliga text och i evangelietexten, men hur passar dagens episteltext in i bilden? I första Korintierbrevet liknar Paulus en kristens liv vid en tävlingslöpare och säger att vi skall springa för att nå fram till målet och få en ”segerkrans som aldrig vissnar”.

Med de här orden förnekar dock Paulus inte den oförtjänta nåden. Vi skall se texten mot den bakgrunden att Pauli budskap i stort är budskapet om den oförtjänta nåden. Men den bild Paulus ger åt oss i dagens episteltext är hur vi kristna skall förhålla oss till vår frälsning. Vi skall springa för att nå fram i mål, även om det inte är vårt springande i sig själv som för oss i mål. Vi skall arbeta på vår frälsning, fastän det inte är vårt arbete i sig själv som frälser oss.

Vår inställning skall vara sådan, att vi allt mer strävar efter den frälsning som vi i och för sig redan har. Vi skall akta oss för att se vår frälsning som en självklarhet som vi inte desto mera behöver tänka på. Fadern har betalat ett dyrt pris för vår frälsning då han offrade sin Son för vår skull. Vi skall inte – bildligt sagt – lägga oss ner och lata oss, utan i stället arbeta för att komma allt närmare Gud, lära känna honom bättre och bli mer lik honom.

Vi skall glädja oss för att vi är frälsta och faktiskt lita på att vi genom tron på Jesus har frälsningen. Men vi skall också komma ihåg att vår kamp inte är slutförd, att vi ständigt här i världen utsätts för utmaningar. Också i vårt dagliga liv ställs vi inför situationer där vi skall välja mellan att följa Gud eller världen. Det är i vårt dagliga liv vi skall springa målmedvetet mot frälsningen. I den här kampen, i den här ”tävlingen”, får vi också lita på Guds hjälp och som kristna stöda varandra.

Avslutning

Avslutningsvis kan vi konstatera att vi som kristna skall komma ihåg att den nåd jag fått är lika oförtjänt som den nåd som andra kristna fått. Vi som är kristna är inte förmer, inte mera förtjänta av nåden än de som ännu inte är kristna. Detta vill dagens evangelietext påminna oss om.

Dagens gammaltestamentliga text varnar oss för att berömma oss av något annat än Herren. Vi skall inte bygga vårt liv på något annat än Herren själv, eftersom inget vi har i världen är en hållbar grund att bygga på. Våra egna gärningar räcker inte till att frälsa oss, utan det enda vi har att ta oss till är den oförtjänta nåden.

Dagens episteltext vill å sin sida påminna oss om att trots att vi är kristna har vi en kamp att kämpa här i världen. Vi skall målmedvetet springa mot vårt mål, det eviga livet. Då gäller det också för oss att ha den oförtjänta nåden och Jesus själv i blicken.

Jesu namn i Luk 1-2

Dagens evangelietext är kort och koncist. Informationen som vi får ut av texten är minimal. Vi får veta att Jesus-barnet fick sitt namn vid omskärelsen då han var åtta dagar gammal. Men vi får också veta att namnet redan på förhand bestämts och att en ängel befallt Maria att ge barnet namnet Jesus. Evangelisten Lukas beskriver i evangeliets första kapitel hur ängeln Gabriel före Jesu födelse kom till Maria för att berätta om för henne vad som skulle ske.

I vers 31 säger Gabriel

Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. (Luk 1:31)

Detta uppfyller Maria sedan i dagens evangelietext. Men varför var det viktigt att barnet skulle få just namnet Jesus?

Betydelsen av namnet ”Jesus”

…Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder. (Matt 1:20-21)

Namnet ”Jesus” anspelar alltså på Jesu uppgift som världens Frälsare. Namnets arameiska och hebreiska former Jeshua och Jehoshua betyder helt enkelt ”JHVH frälser”. Bland de många olika namn som Jesus har, däribland Immanuel, Messias, Kristus, är det Jesus som används mest och som Maria får i uppgift att ge sitt barn som namn. Här kan vi se hur central uppgift Jesus har som världens Frälsare. Varje gång vi nämner hans namn, talar vi således också om hans uppgift som vår Frälsare. Då gäller det bara att ta till sig det som ett faktum.

Kraften i Jesu namn

Namnet Jesus är ett mäktigt namn, och i dagens episteltext kunde vi höra vilken stor kraft som finns i namnet. Petrus stod anklagad för att ha predikat evangeliet om frälsning genom Jesus Kristus och för att en sjuk man hade blivit botad. Rådsherrarna och de äldste som anklagade honom ville veta genom vilket namn eller vilken kraft mannen blivit botad, och Petrus svarade dem:

…den här mannen står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi, nasaréns, namn. (Apg 4:10)

I Jesu namn finns det kraft att bota sjukdomar, vilket Petrus i den här texten också påvisar. Jesus själv gav detta löfte åt sina apostlar före sin himmelsfärd, vilket vi kan läsa i Markusevangeliets sextonde kapitel:

I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift, skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska. (Mark 16:17-18)

Löftet har ibland uppfattats så att vi som kristna skulle kunna göra under bara för undrens skull, men vi skall inte falla i den fällan och tro att det är meningen att vi skulle använda Jesu namn som någon slags medel för mirakeluppvisningar. Nej, vi har inte makt över Jesu namn, men genom Jesu namn får vi – när det behagar Gud – ta ormar i händerna och dricka dödligt gift men ändå klara oss. I Bibeln och också i vår samtid finns många exempel på hur människor blivit helade av Jesu namn.

Något som allt för ofta i vår nutid glöms bort är det faktum att Jesu namn är starkare än onda andemakter och att de onda andarna viker undan där Jesu namn förkunnas. Bland annat i Markusevangeliets femte kapitel beskrivs hur Jesus driver ut onda andar ur en man vid namn Legion och då och då får man höra om hur människor genom bön i Jesu namn befriats ur onda andars våld, bland annat ute på missionsfälten runt omkring i världen. Vi skall inte förneka att onda andemakter finns, men alltid ändå hålla fast vid att Jesus Kristus och hans Namn är starkare än alla onda krafter i hela världen.

Frälsning i Jesu namn

Så som redan tidigare nämnts betyder Jesu namn i sig själv Herrens frälsning och vi får veta att det är i det namnet som också vi skall bli frälsta. Petrus poängterar också det här i dagens episteltext, då han säger att

Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta. (Apg 4:12)

Genom namnet Jesus skall vi bli frälsta, och det går inte på något annat sätt. Detta står i enlighet med det Jesus själv säger i Johannesevangeliet:

Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. (Joh 14:6)

Ibland hörs kristna kritiseras för att de är för exklusivistiska, för uteslutande gentemot representanter för andra religioner, livsåskådningar och tankesätt. Många vill hitta utvägar för människor med andra religioner att komma till frälsning utan att gå via Jesus. Detta måste vi ta bestämt avstånd ifrån, eftersom inget sådant löfte finns i Bibeln. Inget sådant löfte har givits åt oss vare sig av Jesus eller någon av apostlarna.

Detta betyder naturligtvis inte det att vi skall bedöma andra människors andliga tillstånd och säga vem som blir frälst och vem som inte blir det. Vi kan inte se till människors hjärtan om där finns tro eller inte. Men vår uppgift är ändå att starkt hålla fast vid det som är oss givet: Att frälsningen sker genom Jesus Kristus allena och att den som tror på honom är frälst.

Guds namn i den gammaltestamentliga läsningen

Dagens evangelietext och episteltext behandlade Jesu namn, dess innebörd och dess kraft, medan vi i den gammaltestamentliga läsningen får höra om ett annat, med namnet Jesus väldigt nära sammankopplat namn. I texten ger Herren åt Mose orden till den välsignelse som sedan kommit att kallas ”den aronitiska välsignelsen”, eftersom välsignelsen skulle läsas över Israels folk av Moses bror Aron och hans söner. Samma välsignelseord används också idag vid våra kristna gudstjänster. Efter välsignelseorden lovar Herren:

På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall välsigna dem. (4 Mos 6:27)

Vi skall lägga märke till att i välsignelseorden förekommer Herrens namn tre gånger. Herrens namn är så heligt, att israeliterna med tiden i stället för att uttala Herrens namn JHVH började använda namnet Adonaj i stället, vilket betyder Herre. Herrens namn ansågs för heligt för att uttalas, speciellt med tanke på det stränga bud som finns i 2 Moseboken som förbjuder missbruk av Herrens namn:

Du skall inte missbruka HERRENS, din Guds namn, ty HERREN skall inte låta den gå ostraffad som missbrukar hans namn. (2 Mos 20:7)

Traditionen att ersätta JHVH med ”HERREN” skrivet med versaler har sedan gått vidare även i den kristna traditionen.

Men detta sitt heliga namn vill Herren lägga på oss genom välsignelseorden som vi får höra vid våra gudstjänster. Orden är ett uttryck för Guds kärlek till oss och vi skall ta dem till oss och tacka Herren för att han vill välsigna oss, bevara oss, låta sitt ansikte lysa över oss, vara oss nådig, vända sitt ansikte till oss och ge oss frid.

Avslutning

Dagens budskap till oss är alltså den välsignelse och frälsning som Gud vill ge oss genom Jesu namn och genom Herrens namn. Jesu namn innebär frälsning för oss som tror på honom och Herrens namn för med sig välsignelse åt oss när hans namn uttalas över oss. Vi skall vara tacksamma för att vi får höra de här namnen, för att vi får komma i kontakt med namnen och för att vi får ta dem till oss.

Vi skall också vara tacksamma för att vi får börja detta nya år 2010 i vår Frälsares Jesu Kristi namn, det enda namnet som kan frälsa. Vi får anbefalla året åt Jesus, låta honom vara Herre i våra liv också under det kommande året och be om hans välsignelse för vår framtid.

Otto Granlund