Jesus hjälper i nöden

Lärjungarna hade just varit med om ett stort under då Jesus av några fiskar och litet bröd gav mat åt tusentals människor. Människorna hade häpnat men alla åt glatt. Det var som en fest som man aldrig skulle glömma. Men bara en stund senare såg allting annorlunda ut, stormen låg på och lärjungarna trodde att Jesus som kom gående på vattnet var en vålnad. De skrek av rädsla.

Så här är livet ännu idag, också för en kristen människa. Plötsligt ändrar vinden riktning och det blåser upp. Vi blir rädda för att vår lilla livsfarkost skall gå under, och värst är det när vi inte känner igen Jesus utan tror att han är långt borta. Vi ser inte hur nära han är, utan tolkar och tyder allt till det värsta.

Så här kan vi ha det rent personligt på olika plan. Det kan gälla ekonomin, det kan gälla sjukdom i familjen, det kan gälla någon nära relation som inte fungerar, det kan gälla barnens livsväg, det kan gälla allt mellan himmel och jord, som du och jag kan bli ställda inför. Livets vågor känns då övermäktiga. Minnena av goda tider med Jesus känns som bortblåsta, för problemen är överhängande.

Vad skall vi göra då? Jag tror att det inte finns något annat att göra än att lyssna in Jesu röst i stormen. Samtidigt som vi kämpar och håller i oss och försöker parera vågorna så skall vi lyssna. Det är tröstande att Jesus ser vår situation hur den än är och att han vill hjälpa. Så här läste vi: ”Men genast sade Jesus till dem: ”Var lugna. Det är jag. Var inte rädda.” Jesus är densamme ännu idag. Han bryr sig om oss. Han vet i vilket väder vi är och han vill inte skrämma oss utan visa sitt rätta jag för oss.

Hur reagerar du och jag på Jesu röst, när vi äntligen börjar höra den igen? Någon kanske är som Petrus att han ber om stora saker och vill uppleva Guds kraft i livet. Någon annan kanske håller sig stilla och väntar att Jesus skall stiga ombord på livsfarkosten och göra färden trygg igen. Hur det nu än är så är vi helt beroende av Jesus. Vår tro är svag, eftersom t.o.m. Petrus tro var svag. Några steg gick han på vattnet, men sedan såg han hur vinden låg på och då började han sjunka. Han glömde att det var Jesus som hade bett honom komma. Så här kan det också vara för oss. Vi lyssnar till Guds ord, till Jesu röst, men snart glömmer vi igen vad han har sagt och då blir vi rädda. Men Jesus är trofast så att han räcker oss handen och räddar oss. Vare sig du och jag hör till dem som vill vara stilla och leva ett vanligt liv inom vissa bestämda ramar eller till dem som vill att Gud skall föra oss ut i nya sammanhang, så är vi helt beroende av Jesus och hans hjälp. Den hjälpen får vi be om varje dag och han kommer att räcka oss sin hand till hjälp och tala lugnande till oss.

Jag vill ännu säga några ord om stormen som rasar, men nu tänker jag inte på våra personliga stormar utan på den storm som kyrkan och de kristna idag råkar ut för på så många håll i världen. I tiotals länder i Afrika och Asien ansätts de kristna hårt av myndigheterna och av människor av annan religion. Förföljelsen tar sig uttryck på olika sätt på olika håll. De kristna får inskränkta rättigheter och räknas som andra klassens medborgare, de får inte rättshjälp, de blir straffade om de innehar kristen litteratur, de blir dödade för sin tros skull, antingen genom mord och attentat eller genom myndigheternas straff. Det här är fruktansvärt och världen talar mycket litet om det. Det behandlas oftast bara i kristna tidningar. På de här områdena växer ändå ofta antalet kristna starkt.

Också i vår närhet ändrar bilden snabbt. I vårt grannland i öst är den muslimska väckelsen massiv. För en tid sedan knäböjde 55.000 män på fredsavenyn i Moskva, likaså berättas att alltflera unga kvinnor i Sverige övergår till islam. Det här betyder att vi i Norden lever i en svår brytningstid. Skall kristendomen här gå framåt eller ytterligare bakåt. Vi, som kristna, står nu vid ett mycket viktigt vägskäl.

Med det här vill jag påminna oss om att vi kommer att bli allt mera beroende av Jesus om vi vill vara kristna. Vi kommer att behöva hålla oss till Guds ord i Bibeln, lyssna till Jesu röst och be. Vi kommer att behöva varandra som kristna. Vi behöver hålla ihop som lärjungarna i båten där Jesus var med dem. Vi vet inte hur Gud har tänkt fortsättningen, men vi får be om att kunna vara en trogen del av Kristi kyrka på den plats som vi har blivit ställda. Amen

Vi ber:

Herre Jesus Kristus kom till vår församling, hjälp oss att hålla ihop kring ditt ord. Tala till oss samma levande ord som du talade när du gick här på jorden och som du talat till din kyrka överallt i alla tider. Amen.

Dagens tema är Jesus uppenbarar sin gudomliga kraft.

I texterna vi har läst ingriper Jesus i människornas liv och ger dem livets vatten. Han ger det klagande gudsfolket vatten i öknen, han ger kvinnan vid Sykars brunn kunskap om sig själv och livets vatten börjar strömma upp inom henne. Och i stycket ur Uppenbarelseboken säger Anden att den som vill får komma och dricka fritt av livets vatten.

Finns det här vattnet ännu idag? Ja, löftena gäller ännu. Kristus är ännu nära oss genom sitt ord. Vi har Bibeln i vårt hem. Vi får komma till gudstjänsten för att lyssna. Vi får ta del av nattvarden där Jesus själv möter oss med sin gudomliga kraft ännu idag. Han har samma goda att ge ännu idag år 2011 som han hade när de stora undren skedde, om vilka vi läser i Bibeln.

Så om du eller jag saknar något för vårt inre liv så får vi komma till de platser där Gud lovar att vattnet skall flöda. Vi får tala med Jesus i bön och han skall svara oss. Vi har kanske svårt, som kvinnan vid Sykars brunn, att inse hur nära Herren är, men han vill själv uppenbara det för oss. Hon hade ett lite hopp inom sig om att någon skulle komma som skulle visa väg, men hon visste inte först att den som skulle komma redan hade kommit och att det var honom hon stod och talade med. Jesus uppenbarade det för henne. Han visste allt om hennes liv fast de aldrig hade träffats förr och det här öppnade hennes ögon. Likaså de ord han sade om frälsningen, nämligen att den kommer från judarna.

Vi lever i en tid då väldigt många människor har svårt att tro att något gott finns i kristendomen. Kunskapen om Jesus och det Bibeln berättar har stark minskat. I stället hör man på lösa rykten som medierna dukar fram. Man tänker inte längre på att det goda som funnits och ännu till stora delar finns i samhällsordningen kommer från den kristna tron. Man vill inte själv komma för att ta reda på vad den kristna tron egentligen går ut på. Man nöjer sig med de förutfattade meningarna.

Men kallelsen står kvar: Den som vill får komma. Den som hört ett ord från Gud och vill veta mera, den är välkommen med för att få del av det levande vattnet som finns i Jesus.

Men hur skall ett möte mellan dagens människa och Jesus Kristus kunna ske? Vi skall tänka på några viktiga saker i det här sammanhanget. För det första är det viktigt att vi kristna skulle röra oss där människorna rör sig. Jesus gick till Sykars brunn och han tog vara på tillfället att samtala. Så här gjorde också Paulus och de andra apostlarna. Vi får lära oss av det. Vi är inte bra på det, men när vi först ber att Jesus skall ge oss sitt vatten och när han låter det börja rinna upp inom oss, blir det lättare att ta vara på tillfällena också till att berätta för andra om vad tron på Jesus betyder.

För det andra behöver vi läsa Guds ord själva. Gud verkar genom sitt ord. Vi kan ingenting ta åt oss själva utan den helige Ande öppnar våra sinnen och hjärtan genom Guds ord. Guds ord är Andens svärd. I en vapenrustning är svärdet en del som skall användas aktivt. Vi skall alltså plocka fram Bibeln och läsa i den. Först när vi själva läst och blivit berörda kan vi förmedla något vidare. I oss själva är vi torra i vårt inre. Men Jesus som kommer till oss genom sitt ord gör så att det livgivande vattnet börjar sippra fram inom oss.

För det tredje behöver vi varandras stöd i församlingen. Församlingen skall inte bara vara en organisatör av programpunkter utan ”Sanningens pelare och grundval” som det står i 1 Tim 3, den plats där vi får hjälpa varandra till större kunskap om tron och där vi får be för och med varandra.

Till sist: Ännu idag gäller Guds ords löften om att vi får komma till Jesus sådana vi är för att fritt dricka av livets vatten. Guds nåd är gratis för oss eftersom Jesus har betalat det rätta priset med sitt blod. Vi får hålla oss nära Jesus i samtal och bön och sedan när han svarar oss gå och berätta för andra att han är den enda Frälsaren och den som kan göra allting nytt i våra liv. Amen.

Jesus väcker tro

Matt 8:5-13

Idag handlar det om tron. ”Tro” är ett litet ord med tre bokstäver, men det innehåller så mycket. Det har inget att göra med ”ja trodd, men he va int så heller”.

Den tron Jesus talar om i evangeliet, den öppnar himlen, den väcker hopp, den för med sig hjälp, den skänker trygghet och förtröstan, den övervinner världen. Evangelisten Johannes säger i 1 Joh 5:4 ”Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. 5 Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son?”

Tron är en gåva från Gud. Den romerska officeren som kom fram till Jesus hade hört budskapet om Jesus och trott det. Nu kom han fram till Jesus i sin nöd då hans tjänare var svårt sjuk. Här händer två saker: officerens tro övervinner världen, d.v.s. han stannar inte upp då han tänker på vad folk tänker och säger, och han får hjälp genom honom som tron håller sig till.

Den tro som vi får som gåva av Gud är sådan att den övervinner världen och håller sig till Jesus och ingen annan. Den tron får vi be om varje dag! Och Gud kommer att ge den åt oss.

Tron är också universell. Det finns inga gränser för den. Vem som helst kan få den av Gud. De spetälska som blev botade av Jesus och som man menade att var orena, och romaren, hedningen som inte hörde till det utvalda folket Israel hade fått tron, den tro som var öppen för Jesu hjälp. Jesus sade om officeren: ”Sannerligen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro.”

Vi skall alltså inte heller sätta gränser för evangeliet genom vilket Jesus väcker tron. Våra gudstjänster är tänkta att vara öppna för alla. På samma sätt är det med alla andra olika tillfällen i församlingen, de är öppna för alla. En del samlingar är ändå riktade till en viss målgrupp, för att en viss grupp människor skall känna sig hemma, kanske få en början på kontakten med församlingen. Men då dras inga gränser inom målgruppen.

Men vi behöver också i vardagen möta människorna med en hälsning från vår tro. I Bibeln står det att vi skall ta vara på varje lägligt tillfälle att vittna om Jesus. Det står också att vi får gå i gärningar som Gud på förhand har berett åt oss för att vi skall vandra i dem. Vi får varje dag be om att vi skulle få vara med i allt det här. Då kommer det att ske under i församlingen. Amen.

Jesus uppenbarar sin gudomliga kraft

Joh. 2:1-11

”Hur härligt vittnar land och sjö ännu i frost och vintersnö, o Gud om dina under! Förvissnad, öde, mörk och kall är jorden dock din fotapall som i sin blomstringsstunder.”

Det har varit och är en fantastisk vinter. Vi kan se Guds under i naturen. Frosten har lagt sig över träd och skogar och snöflinga på  snöflinga har hakat sig fast och bildat en vit underskön skrud över allt vi ser. Det känns upplyftande att se sig omkring.

Men ser vi oss omkring i världen så  blir bilden strax mörk. Det är krig och våld på  så många ställen och nu också  naturkatastrofen på Haiti. Vyerna vi ser därifrån  är en absolut motsats till vår sköna och fridfulla bygd just nu. Grå betong och damm, kaos.

Dagens tema är ”Jesus uppenbarar sin gudomliga kraft”. Det gjorde han första gången i Kana genom att förvandla vatten till vin. Bröllopshuset behövde hjälp för vinet hade tagit slut alltför tidigt. Jesus väntade en stund innan han gick med på att ingripa, men sedan fick han säkert klarsignal av den himmelska Fadern. Genom vinundret kunde han rädda bröllopshuset från mycket och långvarigt prat. Men genom att förvandla vatten till vin kunde han också visa att han var det sanna Vinträdet, den som gjorde allting nytt, den som kom med liv till den här världen.

Vår värld behöver liv, människorna på  Haiti behöver förbarmande och hjälp. Också  vi behöver hjälp i våra liv. Hos oss är husen hela och vackra, men så  mycket har gått sönder i hemmen, i familjerna.

Vad kan vi göra åt allt det här? Vi har inte livet i vår hand. Vi är små. Det enda vi kan göra är att vi vänder oss till Jesus som man gjorde i bröllopshuset i Kana. Han har livet i sin hand ännu idag. Han är det sanna vinträdet och vi är grenarna som får allt vårt liv av honom. Vi får be om hjälp i vår situation i livet, vi får be för barnen, för äktenskapen, för de ensamma, för dem som är deprimerade, för alla människor. Vi får också be för dem som hjälper till på Haiti, så att de skulle kunna organisera hjälpen snabbt och så att de skulle få krafter och mod. Allt det här får vi vända oss till Jesus med idag.

Vi kan inte förstå var Gud håller till när det svåra sker. Han är fördold för oss i sådana sammanhang. Det verkar som om han skulle släppa taget för en stund och låta allt rasa. Så är det ändå inte. Vi får nog tro att Gud är den vi säger att han är i trosbekännelsen: ”Gud Fader, den allsmäktige, himmelsens och jorden Skapare.”

De flesta bröllopsgästerna i Kana visste aldrig att vinet hade tagit slut. De bara drack ock åt och gladde sig. Vi skall också tänka på den sidan av saken: Gud ger så mycket mera än vi noterar. Hälsan, så god den är, är en gåva av Gud, maten vi får idag, de goda kontakterna och mycket, mycket mera. Ibland upptäcker vi något av det här och då förstår vi litet.

Allra tydligast ser vi ändå Guds ansikte och vilja med oss människor när han ger ut sin Son för oss på korset. Då  visar han att han vill bära vår börda, synden som är den största bördan och alla andra livsbördor. Han lägger allt det här på Sonen, Jesus och låter honom gå under p.g.a. bördan. Men eftersom Jesus har liv i sig själv uppstår han från de döda och när han gör det kan han sedan leva vidare mitt ibland oss. Han ger oss Guds förlåtelse p.g.a. sitt försoningsarbete och han ger oss sin rättfärdighet då vi bara har orättfärdighet inom oss. Det här undret är oändligt mycket större än vinundret i Kana. Det här undret gäller alla människor. Vi skall föra vidare budskapet om det.

Vi skall till sist lyssna till ett löfte som sammanfattar allt det här. Aposteln säger: ”Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” Rom 8:32

Amen

Jesus, världen ljus

Herodes måste ha hållit mycket god min inför de vise männen, ja han måste ha gett sken av att han verkligen var en rättskaffens man, eftersom de vise inget misstänkte när de drog iväg till Betlehem eller när de berättade för Maria och Josef om sitt besök hos Herodes. Evangelisten Matteus återger säkert den spontana och orädda tanke som de vise hade och som Maria och Josef först levde med. Matteus citerar Herodes så: ”Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet … och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.”

Men under natten innan de vise skulle återvända till sitt land kom en ängel med budskap till dem om att ta en annan väg hem. När de hade farit fick också Josef en dröm där en ängel sade hur det var ställt och att de måste fly till Egypten. Änglar kom från Guds himmel med bud från honom som ser och vet allt.

Så räddades Jesus från en för tidig död, för bara en liten tid senare kom Herodes soldater till Betlehem och stack och slog ihjäl, kanske drygt 20 barn som var två år och yngre. Gud hade världens frälsning helt i sin hand. Jesus skulle dö först 30 år senare. Då skulle han dö för att försona Världens brott och synder.

Det fanns tips om vem Jesus var också i det som Herodes fick höra av de skriftlärda så han frågade dem var Messias skulle födas. De svarade honom:

I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet
hos profeten: Du Betlehem i Juda land
är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda,
ty från dig skall det komma en hövding, en
herde för mitt folk Israel.

Men Herodes tog inte till sig saken på rätt sätt. Han var fel programmerad. Han var programmerad av själafienden, av Satan. Med de vise männen var det helt annorlunda. De tillhörde en annan religion, men fick, genom det som hände på himlavalvet bland stjärnorna, ett tecken. De tolkade det de såg enligt sin egen tolkningstradition och resultatet av tolkningen gav vid handen att en kung hade fötts bland israeliterna. Det tog saken på allvar och reste för att söka upp kungen och hylla honom. När de kom till Israel sökte de vidare i kungahuset i Jerusalem och fick också de skriftlärdas hjälp. De skriftlärda visste berätta att den som Gud hade utlovat enligt profeten Mika skulle födas i Betlehem.

De vise från Österns länder, kanske Mesopotamien, hade blivit rätt programmerade, Gud hade gjort dem till verkliga sökare. Och de fann, för det är så i Guds rike att det lönar sig att söka på allvar. Jesus lovade ju när han predikade långt senare: ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 8 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” Matt 7:7-8

Den som söker han finner. Det här är ett löfte att ta fasta på under det kommande året. Den som ber han får och för den som bultar skall dörren öppnas. Det lönar sig att vara sökare, som de vise männen. Matteus berättar följande om dem.

När de såg stjärnan fylldes de
av stor glädje. De gick in i huset, och där
fann de barnet och Maria, hans mor, och
föll ner och hyllade honom.

De vise männen fylldes av glädje när de igen såg stjärnan och när de sedan verkligen till sist, efter sin långa färd, fann den heliga familjen blev de inte besvikna, utan tog fram sina gåvor: Guld, rökelse och myrra.

Vad skall du och jag ge åt Jesus? Vi har inget att ge, för det är han som har gett oss allt. Vi kan bara komma till honom sådana vi är, vi kan söka honom och be att han skall uppenbara sig för oss, så att vi ser hans gåvor till oss. Då öppnar han våra inre ögon allt mer så att vi ser att Gud är Skapare, Herre och Frälsare. Då blir Jesus vår sång och vår glädje, som vi sjunger i en sång. Vårt liv präglas då alltmer av honom och han ger oss uppgifter i sin värld och i sin kyrka.

Vi får tro att Gud ledde de vise männen också i fortsättningen. När de kom hem berättade de om det de hade varit med om och det här banade väg för den kristna tron också österut. En tradition berättar att den kristna tron kom ända till Indien redan i ett ganska tidigt skede. Kanske den traditionen hade något med de vise att göra. Trettondagen firas av tradition därför också som missionens dag.

Gud leder sin kyrka genom alla tider. Det har funnits svåra tider och ännu svårare tider i kyrkans historia. Jag tror att vi som lever i början av 2000-talet lever i en svårare tid. Allt flera människor verkar vilja gå Herodes väg, de vill slippa Jesus och Guds ords kraft och därför får ondskan allt värre följder, och den drabbar vem som helst. Men det finns en motrörelse i vår tid som är större än någonsin i kristenhetens historia. Flera blir kristna per dag än någonsin förr och flera är kristna än någonsin förr i världens historia. Den här rörelsen får vi glädjas åt och ta del i. Vi kan se den t.ex. i Kristus-dagen som ordnades för 2 år sedan och i uppföljandet av den runtom i vårt land, också här i skärgården.

Tänk att vise män från Österns länder, mycket ansedda och högt uppsatta, sökte sig genom öknarna och över bergen till det lilla samhället Betlehem och där skänkte dyra gåvor till ett litet barn, omkring 2 år gammalt. Gud är undrens Gud. Vi får vara med om hans under ännu i vår tid, det skall vi räkna med hela tiden. Vi får be Jesus om tro, för han är den som hör vår bön – därför fick han rökelse. Vi får ha vårt hopp i honom i alla livets situationer, för han har all makt i himlen och på jorden – därför fick han guld. Vi får lära känna hans kärlek till oss dag för dag; han dog för oss medan vi ännu var syndare, och som uppstånden lever han för oss, det här är Guds kärlek – därför fick Jesus myrra. Amen