Luk. 11:14-23t

Alltsedan Jesus gick här på jorden, på gator och torg, på berg och slätter, i synagogan och templet har hans person vållat splittring. I dagens evangelium tar sig splittringen uttryck i att många häpnar över hans underverk med en stum, medan några börjar säga att Jesus brukat den ondes krafter för att göra undret.

Det blir till en dispyt mellan dessa sistnämnda och Jesus. Motståndarna håller med om att underverk kan göras med Guds finger men de vill inte erkänna att Jesus själv är den starkare som övermannat den starke.

Här står vi vid stridslinjen: Vem är Jesus? Vilken auktoritet skall han tillerkännas?

Har du tänkt på det här: Säger vi att Jesus hade just den auktoritet han sade sig ha enligt evangelierna, nämligen att han är Guds Son, Vägen, sanningen och Livet, att han har blivit tilldelad all makt i himlen och på jorden och att hans ord aldrig skall förgå o.s.v., ja, säger vi att Jesus faktiskt hade just den här auktoriteten då borde vi börja ta honom på allvar i våra liv. Då borde vi ofta öppna vår Bibel för att inte gå miste om det han sagt, då borde vi flitigt börja delta i gudstjänsten för att vara inom hörhåll för de ord han har talat och som gäller ännu idag. Inte sant? Men säger vi att hans ord inte hade full täckning, ja då var han en verkligt förryckt människa, en falsk profet, för ingen har någonsin talat som han. Om ett enda av hans oerhöda ord vore lögn, så vad vore då resten?

Anar du gränsen vi står vid. På ena sidan tror vi och inser att det har konsekvenser och på andra sidan tror man inte och där får man lov att välja sig en annan stark Herre än Jesus.

Och det går inte att halta på båda sidor. Antingen är Jesus allt det han säger sig vara eller så är han det inte; om någon del vore lögn så faller allt samman. Då kan Jesus inte kalla sig ”Vägen, sanningen och Livet”. Då kan han inte heller säga: ”Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.” Vi ställs alltså inför att erkänna Jesus eller att inte göra det. Det här förstår vi också utifrån det han sade till sina motståndare enligt dagens evangelium: ”Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.”

Om vi inte aktivt samlar med Jesus så skingrar vi. Om vi inte kallar på den ”starkare” så tar den starke ledningen i våra liv. Det kan det gå bra en tid, men sedan märker vi att ”den starke” lämnar oss i sticket. Då skulle vi behöva den ”starkare”. Hur skall vi finna hanonom då?

Men idag är Herren Jesus nära oss, för han har lovat att han är där två eller tre är samlade i hans namn. Idag möter han oss i nattvarden, för han har sagt om brödet att det är hans kropp och om bägaren med vin att den är det nya förbundet mellan oss och Gud som är upprättat på grund av hans eget blod och död. Idag är Jesus nära oss som den Gode Herden som gett sitt liv för fåren. Det finns många oriktiga herdar och ledare i den här världen, men Jesus har gett sitt liv till befrielse för oss. Det finns så mycket som går fel och sönder här i världen, men Jesus säger: ”Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.”

När det blir svårt i våra liv, när vi möter sorg, när vi håller på att gå under av livets tryck genom arbete, problem med relationer, sjukdom eller något annat, så får vi ta vår tillflykt till Jesus. Vi får låta honom visa oss att hans ord håller, att han är allt det han har lovat och att han kan ge oss mera än vi kan tänka eller be.

Det är ingen skillnad om du är ny eller gammal på den här vägen. Det är ingen skillnad om någon i släkten varit med på vägen eller inte. Det är ingen skillnad om du tvivlar mer än du tror. Vänder du dig till Jesus så tar han sig an dig och din sak. Amen.

Bibeltext: Jesus eller Beelsebul, Luk 11:14

Jesus drev vid ett tillfälle ut en ond ande som var stum. När den onde anden hade farit ut, talade den stumme, och folket förundrade sig. 15 Men några av dem sade: ”Det är med hjälp av Beelsebul,* de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.” 16 Andra ville snärja honom och begärde av honom ett tecken från himlen. 17 Men han visste vad de tänkte och sade till dem: ”Ett rike som har kommit i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller på hus. 18 Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? Ni säger att det är med hjälp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna. 19 Men om det är med hjälp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare. 20 Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er. 21 När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred. 22 Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar den mannen ifrån honom alla vapen som han litade på och fördelar bytet. 23 Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

Kristus utstrålningen av Guds härlighet

Idag på Kyndelsmässodagen upplever vi en fortsättning av julen! Evangelisten Lukas som skrev julevangeliet fortsätter ju med flera andra märkliga berättelser om Jesu barndom.

Lukas skriver om hur Jesus, när han var åtta dagar gammal, fick sitt namn vid omskärelsen. Han skriver om hur Maria och Josef, när Jesus var 40 dagar gammal, gick till Jerusalems tempel och bar fram honom inför Herren, som man skulle enligt Guds lag. Det är också hos Lukas som vi får läsa om hur Jesus var i templet som 12 åring, och hur han stannade där för att diskutera med de skriftlärda. Först efter en dags vandring märkte Maria och Josef att Jesus inte fanns bland släktingarna och då vände de tillbaka och fann Jesus i templet.

Intressanta notiser om Jesus. Men vad betyder de för oss som lever i Norden, i det moderna landet Finland år 2010? Vad betyder det för oss att Simeon fick möta den lille Jesus i templet?

Först skall vi se litet på bakgrunden:

Simeon hade redan tidigare i sitt liv fått ett speciellt personligt löfte genom Guds Ande. Nu när han kom till templet som han brukade blev han ledd av Gud till att förstå att det lilla barnet Jesus som bars fram i templet av sina föräldrar var den som skulle komma till världen, nämligen Messias. Han fick vara med om att det löfte han hade fått av Gud uppfylldes: Att han inte skulle behöva dö förrän han hade sett Herrens Messias. Nu fick Simeon ta Jesus, Messias i famnen.

Vem är Messias? 1) Messias är den som man hade fått höra löften om redan i 1000 år och den som man i hundratals år hade kunnat läsa om i Gamla Testamentet. Gud hade i sitt ord lovat att Messias skulle komma till Israel.

Simeon utbrister, eller sjunger:

”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.”

Simeons ord öppnar en ny värld för oss.

2) Messias, Jesus kommer med frälsningen, han är Frälsaren. Den som räddar och befriar. Och Messias, Jesus är Världens Ljus.

Därför upplevde Simeon den här dagen som den allra bästa dagen i sitt liv. Och orden han sa om Jesus gäller genom alla tider, också för oss idag. Simeons ord klingar äkta, och de bekräftas av oändligt mångas erfarenhet genom tiderna.

Hur är det med dig och mig? Vad tänker vi om Jesus? Är han något för oss, eller har vi vårt eget ljus i oss. Behöver vi honom som frälser och befriar, eller tror vi att vi redan har allt vi behöver och att vi är fria?

Jag tror att du och jag behöver Jesus. Det är som det står i Bibeln att vi annars saknar Guds härlighet, hans ljus och hans rättfärdighet. Vi famlar i mörker i våra liv, vi är fulla av feghet, svek och kärlekslöshet. Vi bär på onda tankar, vi är blinda, och utan värme för andra. Har du märkt att den gamla bekännelsen stämmer? ”Jag fattig, syndig människa”. Jag har märkt att den stämmer för min egen del. Men i Jesus finns allt det här och det finns där för oss. Därför är Kyndelsmässodagen en stor fest. Simeons upplevelse och ord är dyrbara och dom gäller oss ännu idag. Vi får göra som Simeon, vi får ta emot Jesus i våra liv. Vi får söka honom och han låter oss finna sig.

Redan i dopet tar han oss i sin gemenskap. Vi får därför be för alla de döpta och för alla våra barn att de skall bevaras i tron på Jesus och växa till i den. Amen.

Dagens tema är något alldeles centralt för en rätt förståelse av kristen tro: Den oförtjänta nåden. Vi blir inte frälsta från våra synder tack vare våra egna gärningar och våra egna strävanden, utan tack vare Jesu gärning, hans död på korset. Genom tron på Jesus får vi nåden utan att vi själva har kunnat göra någonting för att förtjäna den. Det glada budskapet, evangeliet, är att vi trots våra gärningar, trots våra synder kan bli frälsta, då vi tror på Jesus Kristus. Det här får vi också idag ta till oss.

Matt 20:1-16

Dagens evangelietext vittnar också om den oförtjänta nåden. I texten talar Jesus till sina lärjungar i en liknelse. Husbonden som kallar arbetare till sin vingård symboliserar Gud som kallar oss kristna till att arbeta för hans rike. Precis som liknelsens husbonde kallar arbetare vid olika tidpunkter av dagen, blir också kristna kallade i olika situationer, i olika tider av kyrkans historia och i olika tider av det egna livet. En del av oss kristna har blivit kallade tidigt medan en del kallats senare. En del kristna har fått en kristen uppfostran i ett kristet hem medan andra kommit till tro först på dödsbädden. Oberoende av när de kristna kommit till tro, blir ändå alla som tror på Jesus som sin frälsare frälsta.

Alla arbetarna får samma lön fastän de arbetat olika länge i husbondens vingård. Detta kan för oss verka lite märkligt, men vi skall komma ihåg att det är en liknelse för något större. Alla som tror på Jesus blir frälsta, oberoende av när vi kommit till tro. Det är korsets budskap, om vilket Paulus skriver i sitt första brev till korintierna:

Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. 1 Kor 1:18

Ser vi på evangeliet med världens ögon, så ter det sig absurt för oss. Ofta anser människor som inte är troende att evangeliet är orättvist och att människan vid livets slut borde få den lön som hon förtjänar, enligt det hur hon levt. Har hon levt ett gott liv, skulle den rätta platsen vara himmelen och har hon levt ett dåligt liv skulle den rätta platsen vara helvetet. Eventuellt kunde något annat mellanstadium finnas i mellan.

Den kristne förnekar inte att människan skulle dömas på basis av hennes gärningar. Men den kristne ser att hur hon än ser på sitt liv så räcker det inte till något annat än helvetet. Det räcker inte att hon levt ett något så när vettigt liv, låtit bli att begå stora brott och synder. Som kristna står vi inför detta faktum, som vi också fick konstatera redan tidigare i syndabekännelsen:

Genom våra synder har vi förtjänat att bli evigt förkastade, om du skulle döma oss så som din stränga rättvisa kräver.

Det finns ingen annan slutsats vi kan komma till. Vi är syndare och har inte nått upp till Guds krav, hur väl vi än till det yttre skulle leva vårt liv. Guds krav står fast.

Det är därför vi måste inse att evangeliet är sant och att frälsning finns trots våra synder, då vi tror på Jesus. Fadern brydde sig inte om att det i världens ögon verkar absurt, som en dårskap, utan i sin kärlek offrade han sin Son för att vi alldeles oförtjänt skulle få bli frälsta:

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad, utan ha evigt liv. Joh 3:16

Men händer det sig att vi kristna ändå ibland beter oss så som de första arbetarna och klagar på att de som kommit efter oss får samma lön som vi? Här måste vi rannsaka oss och ställa ett par frågor åt oss själva.

Hur ser vi på så kallade ”nyfrälsta”? Att andra människor blir frälsta är något otroligt fint, och i Lukasevangeliets 15 kapitel säger Jesus att det blir

glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig. Luk 15:10b

Vi skall inte i cyniskhet se ner på den människa som nyligen blivit frälst. Hon är kanske ivrig och det att hon inte är så bevandrad i den kristna tron kanske skapar en del problem. Men vi får inte se ner på henne, utan i stället glädja oss med henne och stöda henne på hennes goda vandring i tron.

Hur ser vi på dem som levt ett moraliskt förkastligt förflutet? Vi måste komma ihåg att inte bedöma människor på basis av deras förflutna. Förlåtelsen är total för oss och för andra, när vi tror på Jesus Kristus och den är lika oförtjänt för oss alla.

Om vi själva har levt ett med mänskliga ögon sett gott och rätt liv, är inte heller det något som vi kan berömma oss av. Det är endast Guds nåd och godhet som möjliggör det att vi inte totalt avviker från trons väg.

Jer 9:23-24

Dagens gammaltestamentliga text påminner oss också om att vi skall ta till oss den oförtjänta nåden och inte förtrösta oss på någonting annat. Lätt förtröstar vi oss på världsliga saker, och flera av de här varnar Jeremia för i dagens text.

Vi skall inte berömma oss av vår vishet. Speciellt i dag, då många i vårt land är högtutbildade och det jämfört med gångna tider är lättare att skaffa sig en hög utbildning, lägger man alltför stor vikt vid utbildningen. Karriären får för många den centralaste platsen i livet. Gärna lägger vår samtid också vår mänskliga vishet på första plats när vi försöker förstå hur världen fungerar. Vi har lösgjort vårt i och för sig goda förnuft från Gud och försöker hitta världsåskådningar som endast bygger på vårt mänskliga intellekt. Så har bland annat evolutionsteorin, big bang -teorin och också många av de ideologier som är eller har varit rådande under de senaste århundradena kommit till.

Gärna förlitar vi oss också på det personliga planet främst på vårt eget omdöme, vårt eget förnuft och vår egen vishet. Lätt lägger vi jaget i centrum.

Men inget av detta leder någonvart, utan är förgäves när vi ser på det ur ett evighetsperspektiv. Då är det enda vi kan förlita oss på den oförtjänta nåden, utan vilken vi går förlorade, men med vilken vi med säkerhet får det eviga livet.

Vi skall inte berömma oss av vår styrka. Styrka, så väl fysisk som psykisk eller social, har i alla tider uppskattats bland människor. Krigshjältar och stora ledare har hyllats. I vår tid framstår ofta de starkaste sportstjärnorna och de vackraste människorna som de människor vi skall eftersträva och se upp till. Inte heller starkhet eller skönhet är i sig själv dåliga saker, men de hjälper oss inte med tanke på evigheten. De för oss inte till frälsning de är inte en bra grund att bygga sitt liv på. Det enda vi har att förlita oss på är den oförtjänta nåden, som vi får genom tro på Jesus Kristus.

Vi skall inte berömma oss av rikedomar. I Finland har vi också blivit välsignade med stora rikedomar. Vårt folk har det materiellt bra. Men kanske just därför har rikedomen också blivit en så stor avgud i vårt land. Vi strävar efter allt större och större inkomster, för att kunna skaffa oss allt större och större egendom. Vad hjälper det oss i vår dödsstund?

Materiell välfärd är en fin sak som vi får tacka Gud för, men vi skall inte berömma oss av den och inte förtrösta på den. Det vi får förtrösta på är den oförtjänta nåden, som vi inte får för vår vishets skull, inte för vår styrkas skull och inte för våra rikedomars skull, utan endast därför att Gud älskat oss så mycket att han gav sin Son för vår skull.

1 Kor 9:24-27

Vi har hittills behandlat hur den oförtjänta nåden kommer till uttryck i dagens gammaltestamentliga text och i evangelietexten, men hur passar dagens episteltext in i bilden? I första Korintierbrevet liknar Paulus en kristens liv vid en tävlingslöpare och säger att vi skall springa för att nå fram till målet och få en ”segerkrans som aldrig vissnar”.

Med de här orden förnekar dock Paulus inte den oförtjänta nåden. Vi skall se texten mot den bakgrunden att Pauli budskap i stort är budskapet om den oförtjänta nåden. Men den bild Paulus ger åt oss i dagens episteltext är hur vi kristna skall förhålla oss till vår frälsning. Vi skall springa för att nå fram i mål, även om det inte är vårt springande i sig själv som för oss i mål. Vi skall arbeta på vår frälsning, fastän det inte är vårt arbete i sig själv som frälser oss.

Vår inställning skall vara sådan, att vi allt mer strävar efter den frälsning som vi i och för sig redan har. Vi skall akta oss för att se vår frälsning som en självklarhet som vi inte desto mera behöver tänka på. Fadern har betalat ett dyrt pris för vår frälsning då han offrade sin Son för vår skull. Vi skall inte – bildligt sagt – lägga oss ner och lata oss, utan i stället arbeta för att komma allt närmare Gud, lära känna honom bättre och bli mer lik honom.

Vi skall glädja oss för att vi är frälsta och faktiskt lita på att vi genom tron på Jesus har frälsningen. Men vi skall också komma ihåg att vår kamp inte är slutförd, att vi ständigt här i världen utsätts för utmaningar. Också i vårt dagliga liv ställs vi inför situationer där vi skall välja mellan att följa Gud eller världen. Det är i vårt dagliga liv vi skall springa målmedvetet mot frälsningen. I den här kampen, i den här ”tävlingen”, får vi också lita på Guds hjälp och som kristna stöda varandra.

Avslutning

Avslutningsvis kan vi konstatera att vi som kristna skall komma ihåg att den nåd jag fått är lika oförtjänt som den nåd som andra kristna fått. Vi som är kristna är inte förmer, inte mera förtjänta av nåden än de som ännu inte är kristna. Detta vill dagens evangelietext påminna oss om.

Dagens gammaltestamentliga text varnar oss för att berömma oss av något annat än Herren. Vi skall inte bygga vårt liv på något annat än Herren själv, eftersom inget vi har i världen är en hållbar grund att bygga på. Våra egna gärningar räcker inte till att frälsa oss, utan det enda vi har att ta oss till är den oförtjänta nåden.

Dagens episteltext vill å sin sida påminna oss om att trots att vi är kristna har vi en kamp att kämpa här i världen. Vi skall målmedvetet springa mot vårt mål, det eviga livet. Då gäller det också för oss att ha den oförtjänta nåden och Jesus själv i blicken.

Jesus väcker tro

Matt 8:5-13

Idag handlar det om tron. ”Tro” är ett litet ord med tre bokstäver, men det innehåller så mycket. Det har inget att göra med ”ja trodd, men he va int så heller”.

Den tron Jesus talar om i evangeliet, den öppnar himlen, den väcker hopp, den för med sig hjälp, den skänker trygghet och förtröstan, den övervinner världen. Evangelisten Johannes säger i 1 Joh 5:4 ”Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. 5 Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son?”

Tron är en gåva från Gud. Den romerska officeren som kom fram till Jesus hade hört budskapet om Jesus och trott det. Nu kom han fram till Jesus i sin nöd då hans tjänare var svårt sjuk. Här händer två saker: officerens tro övervinner världen, d.v.s. han stannar inte upp då han tänker på vad folk tänker och säger, och han får hjälp genom honom som tron håller sig till.

Den tro som vi får som gåva av Gud är sådan att den övervinner världen och håller sig till Jesus och ingen annan. Den tron får vi be om varje dag! Och Gud kommer att ge den åt oss.

Tron är också universell. Det finns inga gränser för den. Vem som helst kan få den av Gud. De spetälska som blev botade av Jesus och som man menade att var orena, och romaren, hedningen som inte hörde till det utvalda folket Israel hade fått tron, den tro som var öppen för Jesu hjälp. Jesus sade om officeren: ”Sannerligen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro.”

Vi skall alltså inte heller sätta gränser för evangeliet genom vilket Jesus väcker tron. Våra gudstjänster är tänkta att vara öppna för alla. På samma sätt är det med alla andra olika tillfällen i församlingen, de är öppna för alla. En del samlingar är ändå riktade till en viss målgrupp, för att en viss grupp människor skall känna sig hemma, kanske få en början på kontakten med församlingen. Men då dras inga gränser inom målgruppen.

Men vi behöver också i vardagen möta människorna med en hälsning från vår tro. I Bibeln står det att vi skall ta vara på varje lägligt tillfälle att vittna om Jesus. Det står också att vi får gå i gärningar som Gud på förhand har berett åt oss för att vi skall vandra i dem. Vi får varje dag be om att vi skulle få vara med i allt det här. Då kommer det att ske under i församlingen. Amen.

Läskillä  lukutaitoa – suomalaiset laihduttamaan Nepalin hyväksi

Nagu kapellförsamling on mukana kampanjassa ”Läskillä lukutaitoa” jota valvoo Terveyden ja hyvinvoinnin laitos (THL). Kampanja on Sinua varten joka haluat päästä eroon yhdestä tai useammasta ylimääräisestä kilosta. Jos teet päätöksesi tästä asiasta tammi ja helmikuun aikana sinulla on samalla tilaisuus auttaa lapsia Nepalissa, missä lukutaito on hyvin heikko. Eräs yksityishenkilö on allekirjoittanut sitoomuksen THL:n sekä Suomen evankelis-luterilaisen kirkon kanssa siitä että hän lahjoittaa 15 € laihdutettua kiloa kohti opettajankoulutusta varten.

Lisätietoa saat seuraavasta nettiosoitteesta: http://www.ktl.fi/portal/suomi/yhteistyoprojektit/laskilla_lukutaitoa/

Nauvossa toimimme seuraavasti: Punnitus tapahtuu seurakuntatuvassa maanantaisin

klo 13.30- 16.30 tammi- ja helmikuun aikana Kahvituvan yhteydessä, siis puoli tuntia ennen ja jälkeen sen aukioloa. Voit myös sopia punnituksen muuhun aikaan ottamalla yhteyttä diakoniatyöntekijään, puh. 040 522 9263.

Diakoniatyöntekijä punnitsee (sivuhuoneessa) jokaisen halukkaan ensimmäisen kerran ennen 28.2. 2010 ja toisen kerran ennen 24.5. 2010. Hän kirjoitta vähennetyt kilot lomakkeelle ja ilmoittaa 7.6. 2010 mennessä THL:lle Nauvossa kaikkien yhteenlasketun vähennetyn  kilomäärän. Henkilökohtaisia tietoja ei siis missään vaiheessa ilmoiteta mihinkään  ja lomakkeet hävitetään kampanjan loputtua.

Lahjoittaja täyttää lupauksensa ja jokainen laihdutettu kilo merkitsee siis 15 € Nepalin opettajankoulutuksen hyväksi. Ulkoasiainministeriö seuraa varojen käyttöä Nepalissa. THL tukee kampanjaa tiedotuksella ja kokoamalla punnitustiedot.

Gå  ner i vikt och bidra till läskunnighet i Nepal.

Nagu kapellförsamling  är med i kampanjen som övervakas av Institutet för hälsa och välfärd.

Kampanjen är för Dig som vill gå ner i vikt ett eller flera kilo och som samtidigt vill passa på att hjälpa barn i Nepal att lära sig läsa. För varje kilo du gått ner i vikt mellan den första vägningen senast 28.2. 2010 och den andra vägningen senast 24.5. 2010 betalar en donator in 15 € för lärarutbildning i Nepal, där läskunnigheten är mycket låg.

Du kan läsa mera om kampanjen på följande länk: http://www.ktl.fi/portal/suomi/yhteistyoprojektit/laskilla_lukutaitoa/

Så  här går det till i Nagu: Vägningen sker i församlingsstugan i samband med Kaffestugans öppethållningstid, samt en halv timme före och efter, alltså måndagar kl 13.30-16.30 i januari och februari 2010 och slutvägningen i maj. Vill du delta i kampanjen så rycker du i diakoniarbetaren och ber henne läsa av vågen (som är på avskild plats) och bokföra din vikt i registret som är hemligt och som förstörs när kampanjen är över. Vägning kan också ordnas övriga tider enligt överenskommelse med diakoniarbetaren, tel. 040 522 9263.

Församlingens diakoniarbetare meddelar sedan per 7.6. 2010 Institutet för hälsa och välfärd den totala viktminskning som noterats i Nagu och donatorn uppfyller sitt löfte med motsvarande inbetalning till förmån för lärarutbildningen i Nepal. Utrikesministeriet följer upp medlens användning i Nepal.

De första kampanjdeltagarna i Nagu ställde sig på vågen den 18.1. 2010.

Jesus uppenbarar sin gudomliga kraft

Joh. 2:1-11

”Hur härligt vittnar land och sjö ännu i frost och vintersnö, o Gud om dina under! Förvissnad, öde, mörk och kall är jorden dock din fotapall som i sin blomstringsstunder.”

Det har varit och är en fantastisk vinter. Vi kan se Guds under i naturen. Frosten har lagt sig över träd och skogar och snöflinga på  snöflinga har hakat sig fast och bildat en vit underskön skrud över allt vi ser. Det känns upplyftande att se sig omkring.

Men ser vi oss omkring i världen så  blir bilden strax mörk. Det är krig och våld på  så många ställen och nu också  naturkatastrofen på Haiti. Vyerna vi ser därifrån  är en absolut motsats till vår sköna och fridfulla bygd just nu. Grå betong och damm, kaos.

Dagens tema är ”Jesus uppenbarar sin gudomliga kraft”. Det gjorde han första gången i Kana genom att förvandla vatten till vin. Bröllopshuset behövde hjälp för vinet hade tagit slut alltför tidigt. Jesus väntade en stund innan han gick med på att ingripa, men sedan fick han säkert klarsignal av den himmelska Fadern. Genom vinundret kunde han rädda bröllopshuset från mycket och långvarigt prat. Men genom att förvandla vatten till vin kunde han också visa att han var det sanna Vinträdet, den som gjorde allting nytt, den som kom med liv till den här världen.

Vår värld behöver liv, människorna på  Haiti behöver förbarmande och hjälp. Också  vi behöver hjälp i våra liv. Hos oss är husen hela och vackra, men så  mycket har gått sönder i hemmen, i familjerna.

Vad kan vi göra åt allt det här? Vi har inte livet i vår hand. Vi är små. Det enda vi kan göra är att vi vänder oss till Jesus som man gjorde i bröllopshuset i Kana. Han har livet i sin hand ännu idag. Han är det sanna vinträdet och vi är grenarna som får allt vårt liv av honom. Vi får be om hjälp i vår situation i livet, vi får be för barnen, för äktenskapen, för de ensamma, för dem som är deprimerade, för alla människor. Vi får också be för dem som hjälper till på Haiti, så att de skulle kunna organisera hjälpen snabbt och så att de skulle få krafter och mod. Allt det här får vi vända oss till Jesus med idag.

Vi kan inte förstå var Gud håller till när det svåra sker. Han är fördold för oss i sådana sammanhang. Det verkar som om han skulle släppa taget för en stund och låta allt rasa. Så är det ändå inte. Vi får nog tro att Gud är den vi säger att han är i trosbekännelsen: ”Gud Fader, den allsmäktige, himmelsens och jorden Skapare.”

De flesta bröllopsgästerna i Kana visste aldrig att vinet hade tagit slut. De bara drack ock åt och gladde sig. Vi skall också tänka på den sidan av saken: Gud ger så mycket mera än vi noterar. Hälsan, så god den är, är en gåva av Gud, maten vi får idag, de goda kontakterna och mycket, mycket mera. Ibland upptäcker vi något av det här och då förstår vi litet.

Allra tydligast ser vi ändå Guds ansikte och vilja med oss människor när han ger ut sin Son för oss på korset. Då  visar han att han vill bära vår börda, synden som är den största bördan och alla andra livsbördor. Han lägger allt det här på Sonen, Jesus och låter honom gå under p.g.a. bördan. Men eftersom Jesus har liv i sig själv uppstår han från de döda och när han gör det kan han sedan leva vidare mitt ibland oss. Han ger oss Guds förlåtelse p.g.a. sitt försoningsarbete och han ger oss sin rättfärdighet då vi bara har orättfärdighet inom oss. Det här undret är oändligt mycket större än vinundret i Kana. Det här undret gäller alla människor. Vi skall föra vidare budskapet om det.

Vi skall till sist lyssna till ett löfte som sammanfattar allt det här. Aposteln säger: ”Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” Rom 8:32

Amen

Jesus, världen ljus

Herodes måste ha hållit mycket god min inför de vise männen, ja han måste ha gett sken av att han verkligen var en rättskaffens man, eftersom de vise inget misstänkte när de drog iväg till Betlehem eller när de berättade för Maria och Josef om sitt besök hos Herodes. Evangelisten Matteus återger säkert den spontana och orädda tanke som de vise hade och som Maria och Josef först levde med. Matteus citerar Herodes så: ”Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet … och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.”

Men under natten innan de vise skulle återvända till sitt land kom en ängel med budskap till dem om att ta en annan väg hem. När de hade farit fick också Josef en dröm där en ängel sade hur det var ställt och att de måste fly till Egypten. Änglar kom från Guds himmel med bud från honom som ser och vet allt.

Så räddades Jesus från en för tidig död, för bara en liten tid senare kom Herodes soldater till Betlehem och stack och slog ihjäl, kanske drygt 20 barn som var två år och yngre. Gud hade världens frälsning helt i sin hand. Jesus skulle dö först 30 år senare. Då skulle han dö för att försona Världens brott och synder.

Det fanns tips om vem Jesus var också i det som Herodes fick höra av de skriftlärda så han frågade dem var Messias skulle födas. De svarade honom:

I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet
hos profeten: Du Betlehem i Juda land
är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda,
ty från dig skall det komma en hövding, en
herde för mitt folk Israel.

Men Herodes tog inte till sig saken på rätt sätt. Han var fel programmerad. Han var programmerad av själafienden, av Satan. Med de vise männen var det helt annorlunda. De tillhörde en annan religion, men fick, genom det som hände på himlavalvet bland stjärnorna, ett tecken. De tolkade det de såg enligt sin egen tolkningstradition och resultatet av tolkningen gav vid handen att en kung hade fötts bland israeliterna. Det tog saken på allvar och reste för att söka upp kungen och hylla honom. När de kom till Israel sökte de vidare i kungahuset i Jerusalem och fick också de skriftlärdas hjälp. De skriftlärda visste berätta att den som Gud hade utlovat enligt profeten Mika skulle födas i Betlehem.

De vise från Österns länder, kanske Mesopotamien, hade blivit rätt programmerade, Gud hade gjort dem till verkliga sökare. Och de fann, för det är så i Guds rike att det lönar sig att söka på allvar. Jesus lovade ju när han predikade långt senare: ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 8 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” Matt 7:7-8

Den som söker han finner. Det här är ett löfte att ta fasta på under det kommande året. Den som ber han får och för den som bultar skall dörren öppnas. Det lönar sig att vara sökare, som de vise männen. Matteus berättar följande om dem.

När de såg stjärnan fylldes de
av stor glädje. De gick in i huset, och där
fann de barnet och Maria, hans mor, och
föll ner och hyllade honom.

De vise männen fylldes av glädje när de igen såg stjärnan och när de sedan verkligen till sist, efter sin långa färd, fann den heliga familjen blev de inte besvikna, utan tog fram sina gåvor: Guld, rökelse och myrra.

Vad skall du och jag ge åt Jesus? Vi har inget att ge, för det är han som har gett oss allt. Vi kan bara komma till honom sådana vi är, vi kan söka honom och be att han skall uppenbara sig för oss, så att vi ser hans gåvor till oss. Då öppnar han våra inre ögon allt mer så att vi ser att Gud är Skapare, Herre och Frälsare. Då blir Jesus vår sång och vår glädje, som vi sjunger i en sång. Vårt liv präglas då alltmer av honom och han ger oss uppgifter i sin värld och i sin kyrka.

Vi får tro att Gud ledde de vise männen också i fortsättningen. När de kom hem berättade de om det de hade varit med om och det här banade väg för den kristna tron också österut. En tradition berättar att den kristna tron kom ända till Indien redan i ett ganska tidigt skede. Kanske den traditionen hade något med de vise att göra. Trettondagen firas av tradition därför också som missionens dag.

Gud leder sin kyrka genom alla tider. Det har funnits svåra tider och ännu svårare tider i kyrkans historia. Jag tror att vi som lever i början av 2000-talet lever i en svårare tid. Allt flera människor verkar vilja gå Herodes väg, de vill slippa Jesus och Guds ords kraft och därför får ondskan allt värre följder, och den drabbar vem som helst. Men det finns en motrörelse i vår tid som är större än någonsin i kristenhetens historia. Flera blir kristna per dag än någonsin förr och flera är kristna än någonsin förr i världens historia. Den här rörelsen får vi glädjas åt och ta del i. Vi kan se den t.ex. i Kristus-dagen som ordnades för 2 år sedan och i uppföljandet av den runtom i vårt land, också här i skärgården.

Tänk att vise män från Österns länder, mycket ansedda och högt uppsatta, sökte sig genom öknarna och över bergen till det lilla samhället Betlehem och där skänkte dyra gåvor till ett litet barn, omkring 2 år gammalt. Gud är undrens Gud. Vi får vara med om hans under ännu i vår tid, det skall vi räkna med hela tiden. Vi får be Jesus om tro, för han är den som hör vår bön – därför fick han rökelse. Vi får ha vårt hopp i honom i alla livets situationer, för han har all makt i himlen och på jorden – därför fick han guld. Vi får lära känna hans kärlek till oss dag för dag; han dog för oss medan vi ännu var syndare, och som uppstånden lever han för oss, det här är Guds kärlek – därför fick Jesus myrra. Amen

På tisdagen före har vi alltid en samling kl 18 då vi planerar kvällskyrkan. Du är välkommen också på den.

Jesu namn i Luk 1-2

Dagens evangelietext är kort och koncist. Informationen som vi får ut av texten är minimal. Vi får veta att Jesus-barnet fick sitt namn vid omskärelsen då han var åtta dagar gammal. Men vi får också veta att namnet redan på förhand bestämts och att en ängel befallt Maria att ge barnet namnet Jesus. Evangelisten Lukas beskriver i evangeliets första kapitel hur ängeln Gabriel före Jesu födelse kom till Maria för att berätta om för henne vad som skulle ske.

I vers 31 säger Gabriel

Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. (Luk 1:31)

Detta uppfyller Maria sedan i dagens evangelietext. Men varför var det viktigt att barnet skulle få just namnet Jesus?

Betydelsen av namnet ”Jesus”

…Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder. (Matt 1:20-21)

Namnet ”Jesus” anspelar alltså på Jesu uppgift som världens Frälsare. Namnets arameiska och hebreiska former Jeshua och Jehoshua betyder helt enkelt ”JHVH frälser”. Bland de många olika namn som Jesus har, däribland Immanuel, Messias, Kristus, är det Jesus som används mest och som Maria får i uppgift att ge sitt barn som namn. Här kan vi se hur central uppgift Jesus har som världens Frälsare. Varje gång vi nämner hans namn, talar vi således också om hans uppgift som vår Frälsare. Då gäller det bara att ta till sig det som ett faktum.

Kraften i Jesu namn

Namnet Jesus är ett mäktigt namn, och i dagens episteltext kunde vi höra vilken stor kraft som finns i namnet. Petrus stod anklagad för att ha predikat evangeliet om frälsning genom Jesus Kristus och för att en sjuk man hade blivit botad. Rådsherrarna och de äldste som anklagade honom ville veta genom vilket namn eller vilken kraft mannen blivit botad, och Petrus svarade dem:

…den här mannen står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi, nasaréns, namn. (Apg 4:10)

I Jesu namn finns det kraft att bota sjukdomar, vilket Petrus i den här texten också påvisar. Jesus själv gav detta löfte åt sina apostlar före sin himmelsfärd, vilket vi kan läsa i Markusevangeliets sextonde kapitel:

I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift, skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska. (Mark 16:17-18)

Löftet har ibland uppfattats så att vi som kristna skulle kunna göra under bara för undrens skull, men vi skall inte falla i den fällan och tro att det är meningen att vi skulle använda Jesu namn som någon slags medel för mirakeluppvisningar. Nej, vi har inte makt över Jesu namn, men genom Jesu namn får vi – när det behagar Gud – ta ormar i händerna och dricka dödligt gift men ändå klara oss. I Bibeln och också i vår samtid finns många exempel på hur människor blivit helade av Jesu namn.

Något som allt för ofta i vår nutid glöms bort är det faktum att Jesu namn är starkare än onda andemakter och att de onda andarna viker undan där Jesu namn förkunnas. Bland annat i Markusevangeliets femte kapitel beskrivs hur Jesus driver ut onda andar ur en man vid namn Legion och då och då får man höra om hur människor genom bön i Jesu namn befriats ur onda andars våld, bland annat ute på missionsfälten runt omkring i världen. Vi skall inte förneka att onda andemakter finns, men alltid ändå hålla fast vid att Jesus Kristus och hans Namn är starkare än alla onda krafter i hela världen.

Frälsning i Jesu namn

Så som redan tidigare nämnts betyder Jesu namn i sig själv Herrens frälsning och vi får veta att det är i det namnet som också vi skall bli frälsta. Petrus poängterar också det här i dagens episteltext, då han säger att

Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta. (Apg 4:12)

Genom namnet Jesus skall vi bli frälsta, och det går inte på något annat sätt. Detta står i enlighet med det Jesus själv säger i Johannesevangeliet:

Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. (Joh 14:6)

Ibland hörs kristna kritiseras för att de är för exklusivistiska, för uteslutande gentemot representanter för andra religioner, livsåskådningar och tankesätt. Många vill hitta utvägar för människor med andra religioner att komma till frälsning utan att gå via Jesus. Detta måste vi ta bestämt avstånd ifrån, eftersom inget sådant löfte finns i Bibeln. Inget sådant löfte har givits åt oss vare sig av Jesus eller någon av apostlarna.

Detta betyder naturligtvis inte det att vi skall bedöma andra människors andliga tillstånd och säga vem som blir frälst och vem som inte blir det. Vi kan inte se till människors hjärtan om där finns tro eller inte. Men vår uppgift är ändå att starkt hålla fast vid det som är oss givet: Att frälsningen sker genom Jesus Kristus allena och att den som tror på honom är frälst.

Guds namn i den gammaltestamentliga läsningen

Dagens evangelietext och episteltext behandlade Jesu namn, dess innebörd och dess kraft, medan vi i den gammaltestamentliga läsningen får höra om ett annat, med namnet Jesus väldigt nära sammankopplat namn. I texten ger Herren åt Mose orden till den välsignelse som sedan kommit att kallas ”den aronitiska välsignelsen”, eftersom välsignelsen skulle läsas över Israels folk av Moses bror Aron och hans söner. Samma välsignelseord används också idag vid våra kristna gudstjänster. Efter välsignelseorden lovar Herren:

På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall välsigna dem. (4 Mos 6:27)

Vi skall lägga märke till att i välsignelseorden förekommer Herrens namn tre gånger. Herrens namn är så heligt, att israeliterna med tiden i stället för att uttala Herrens namn JHVH började använda namnet Adonaj i stället, vilket betyder Herre. Herrens namn ansågs för heligt för att uttalas, speciellt med tanke på det stränga bud som finns i 2 Moseboken som förbjuder missbruk av Herrens namn:

Du skall inte missbruka HERRENS, din Guds namn, ty HERREN skall inte låta den gå ostraffad som missbrukar hans namn. (2 Mos 20:7)

Traditionen att ersätta JHVH med ”HERREN” skrivet med versaler har sedan gått vidare även i den kristna traditionen.

Men detta sitt heliga namn vill Herren lägga på oss genom välsignelseorden som vi får höra vid våra gudstjänster. Orden är ett uttryck för Guds kärlek till oss och vi skall ta dem till oss och tacka Herren för att han vill välsigna oss, bevara oss, låta sitt ansikte lysa över oss, vara oss nådig, vända sitt ansikte till oss och ge oss frid.

Avslutning

Dagens budskap till oss är alltså den välsignelse och frälsning som Gud vill ge oss genom Jesu namn och genom Herrens namn. Jesu namn innebär frälsning för oss som tror på honom och Herrens namn för med sig välsignelse åt oss när hans namn uttalas över oss. Vi skall vara tacksamma för att vi får höra de här namnen, för att vi får komma i kontakt med namnen och för att vi får ta dem till oss.

Vi skall också vara tacksamma för att vi får börja detta nya år 2010 i vår Frälsares Jesu Kristi namn, det enda namnet som kan frälsa. Vi får anbefalla året åt Jesus, låta honom vara Herre i våra liv också under det kommande året och be om hans välsignelse för vår framtid.

Otto Granlund

… och tröst och hjälp i nöden all

Ladda ner julhälsningen 2009

Vi lever i en svår tid. Många har det tungt under olika bördor. Alkoholen hotar hemmens frid. Arbetslösheten kastar sin skugga över tillvaron. Sjukdom och försämrad vård förskräcker. De unga upplever allt oftare livet svårt. Mycket annat känns också tungt. Du vet själv bäst vad som tynger just dig och de dina. – Mitt i allt det här kommer julen, med alla de krav den outtalat ställer.

Men låt oss en stund tänka på det allra viktigaste i livet. Vi kan börja med den kända psalmens ord Psb 22:

”All världens ljus han vara skall och tröst och hjälp i nöden all. Er rätte Frälsare är han, väl den som därpå lita kan.”

I julen finns inget krav, bara en gåva. Hur du än har det i ditt liv rubbar det inte den verklighet som har kommit till oss genom Jesus. Han är själv Ljuset och han lyser över våra liv med sitt ljus. Han är Frälsaren, den enda som har banat väg till himlen, och den enda som kan trösta oss på djupet, den enda det går att lita på till 100 procent.

Under den här julen och under det kommande året får vi vända oss till honom i stort och smått. Apostlarna hade fullmakt att ge oss hållbara löften. Petrus säger: ”Kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.” 1 Petr 5:7 Paulus säger: ”…låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.” Fil 4:6-7

Vem än du är, gammal eller ung, lycklig eller olycklig, rik eller fattig, håll fast vid det här! Amen.

Gud är kärleken

Joh 1:1-14

Aposteln Johannes var en märklig man, liksom Petrus en olärd man ur folket, som Lukas säger i Apostlagärningarna. Men han hade själv varit med när Jesus verkade, när han dog på korset och vid den tomma graven.

Johannes skrev sitt evangelium senare än de tre andra evangelisterna. Han skrev det mera som ett vittne som ännu en gång ville kasta ljus över de märkliga händelserna kring Jesus. De andra evangelisterna hade sammanställt sina evangelier på ett mera historisk och krönikemässigt sätt. Matteus, Markus och Lukas var mera som journalister, medan Johannes var en gammal, mogen kristen som ville fördjupa tron bland kristna på det grekiska området. Han skrev troligen sitt evangelium i Efesus.

Och visst ser Johannes djupt, denna från början olärde man som fått lära känna Guds kärlek i Jesus Kristus. Johannes brukar ju kallas kärlekens apostel. Det är Johannes som säger:

”… vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom.” 1 Joh 4:16

Det är också han som har gett oss Lilla Bibeln i samband med att han återger det nattliga samtalet mellan Jesus och Nikodemus:

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Joh 3:16

Aposteln Johannes säger att han och hans medkristna har lärt känna kärleken, eftersom Gud är kärlek. Den som förblir i den kärlek som utgår från Gud, och som blir fullt synlig i Jesus Kristus, den får evigt liv. Den här kärleken formar sedan om den troende människan så att hon lär sig gå kärlekens vägar i stället för hårdhetens, egoismens, stolthetens som är det naturliga för varje människa. Gud gör härliga under genom tron på Sonen, Jesus.

Men Johannes ord skiljer sig mycket från den kärlekspredikan som ofta förekommer idag, då man omdefinierar kärleken och Gud efter sin egen uppfattning av vad kärlek är. Då börjar man inte där Johannes börjar. I inledningen av sitt evangelium, som vi läste, utgår han från Ordet, med stort O. Han följer Ordet och finner ingenting i världen där inte Ordet skulle vara med. I vår tid åsidosätter man ofta Ordet eller tolkar om det i banor som är nya för den kristna kyrkan genom tiderna.

Johannes säger att Ordet var med alldeles i början, d.v.s. innan världen fanns; ja han säger att världen blev till genom Ordet. Det här Ordet var hos Gud och det var Gud. Det är helt klart i Johannes teologi att Ordet är Jesus, som var hos Gud, Fadern redan innan världsaltet kom till. Vi citerar:

”Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. —

Men det är inte nog med det här, utan Johannes berättar vidare samma sak som Jesus sade i samtalet med Nikodemus, men på ett annat sätt:

”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.”

Ordet blev kött, Guds Son blev människa, Ljuset kom till oss. Ljuset kom för att lysa upp vårt mänskliga mörker. Jesus har mycket att ge. Hur mycket missar man inte redan i livet utan Jesus. Johannes vet det då han säger:

”Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.”

Här kommer Johannes in på Sanningen. I inledningen till sitt evangelium håller han samman Ordet – Livet – Ljuset – Nåden – och Sanningen. Allt det här kom till oss genom Jesus. Människan kan inte forma sig en egen Jesus, utan är hänvisad att ta tillvara allt det som Bibeln säger om honom.

Johannes citerar Jesus själv i det 15 kapitlet av sitt evangelium:

”Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.” Joh 15:10

Att hålla Herrens bud är att hålla sig till den Jesus som har uppenbarats för oss i evangeliet och i alla Bibelns skrifter. Det kan vi göra genom att delta i församlingens gemenskap, hur bristfällig den än är – Johannes skulle säkert uppmuntra oss att göra det, för då kan vi öva kärlek. Det kan vi göra genom att själva mellan församlingsträffarna läsa Bibeln och någon god andaktsbok, och genom att be för alla människor; lättast för släktingar och vänner, sedan för nära kristna, därefter för övriga kristna som vi påminns om, sedan för bygden, vårt land och världen, därefter – för den som till äventyrs kommer till den högre kärleksskolan – för fienderna och förföljarna som Jesus uppmanar till.

Till sist: Ordet – Livet – Ljuset – Nåden – och Sanningen hör enligt Johannes ihop, och allt det här finns i Jesus. Vi får del av alltsammans genom att tro på honom. Skulle vi måsta söka, treva oss fram eller leva upp till de här stora verkligheterna så skulle vi inte nå fram, men då allt finns i Jesus så räcker det att vi bultar på hos honom, söker honom, ber till honom och tar emot all den hjälp han har lovat ge. Amen.