Här kan du se alla bilderna från konfirmationen i Nagu kyrka.

Copyriht Daniel Granström
http://picasaweb.google.com/naguforsamling/Konfirmation2010#

Förlorad och återfunnen

Luk 15:11-32

Vi läste just att ”alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom”. Vanligen tänker vi människor ändå annorlunda. Många idag tänker att de inte kan ha med församlingen att göra för att de inte håller måttet. Men bland de människor Jesus umgicks med och åt måltid med fanns bl.a. publikaner och syndare, som de kallades.

Vad för människor var publikanerna och de s.k. syndarna? Jo, publikanerna var de judar som drev in skatt åt Romarna, alltså åt ockupationsmakten. Det hände sig att de var stöddiga i sin uppgift och det var också lätt gjort att de tog in för mycket och behöll en del själv. Grå ekonomi! Därför var de ökända. Men dessa pressade människor i en otacksam uppgift ville Jesus ha att göra med.

Syndarna, som de kallades, var en brokig grupp, i varje fall höll de inte de förväntade måttet bland judarna. De kunde kanske idag motsvaras av antingen från kyrkan fjärmade människor, eller också av människor som lever utanför förväntade sociala normer i samhället, kanske p.g.a. alkoholanvändingen eller p.g.a. ett brokigt socialt nätverk, snedsprång och annat.

Med alla dessa ungicks Jesus och fariseerna blev bestörta. Så  kan han inte göra om han är den som skall rädda Israel. Så kan han inte göra om han är Guds Son.

Men Jesus gjorde så och när han märkte fariseernas och de skriftlärdas inställning berättade han för dem två liknelser. Liknelsen om det återfunna hundrade fåret; och liknelsen om det återfunna myntet.

Båda liknelserna visar att det ständigt pågår ett sökande i Guds rike. Gud vill att den människa som har kommit på  avvägar skall bli återfunnen och hämtad tillbaka. Det här  är programmet i Kristi församling, det här borde vara programmet också i våra församlingar, enligt Jesus.

Om det här lärde ni konfirmerade er också  i skriftskolan då ni läste missionbefallningen utantill: ”Gå ut och göra alla folk till mina lärjungar; döp dem och lär dem att hålla mitt ord; och se jag är då med er alla dagar till tidens slut.”

Vi är kallade att gå ut och söka upp människorna och berätta för dem vad vi har sett och hört när det gäller Jesus. Vi skall inte behålla Jesus för oss själva utan gå tillsammans med honom ut bland människorna.

Var än vi rör oss i livet kan vi möta någon människa som den Gode Herden vill föra hem, och det kan hända att han vill göra det genom oss. Vi kan inte göra något av egen kraft eller egen vishet, men Jesus tar oss i sin tjänst så att vi får kontakt med dem som kommit bort från de övriga 99 fåren som redan lever med Gud.

Nu till den sista poängen i Jesu liknelser. Det blir en stor glädje i himlen, hos Gud, bland änglarna när någon ny kommer med i Jesu sällskap, om det än sker i Kina, eller Niqaragua eller i Saudi Arabien eller Israel eller i Nagu Finland. Det blir en stor glädje i himlen för där finns utrymme berett för var och en av oss. Jesus har köpt in oss till festen med ett högt pris, sin korsdöd och han har skaffat oss kvitterad biljett med sin uppståndelse från de döda. Allt är OK, för dig, i Jesus; inte i dig själv. Därför behöver du föras tillbaka in i Jesu sällskap och därför behöver vi alla förnya vår kontakt med Jesus.

Jesus förnyar kontakten med oss i nattvarden och han förnyar den då  vi läser hans ord om morgonen, på lunchrasten eller på kvällen. Ett litet ord ur Jesu mun räcker. Gud gör nämligen under genom sitt ord. Det ord han sänder är Livets ord. Jesus förnyar också kontakten med oss då vi vänder oss i bön till honom. Vi får verkligen be om vad som helst som rör sig i vårt liv och han lyssnar och hjälper oss.

Du och jag får be om att Jesus skall finna oss, ta hand om oss och bära oss, bära oss genom varje dag och ända fram till målet. Amen.

Herre Jesus, tack för dina liknelser och ditt ord som visar oss himmelriket. Herre, tack för att du söker oss och tack för att vi får söka dig och finna dig.

Amen

Kallelsen till Guds rike

Luk. 14:16-24

Jesu liknelser och lära om himmelriket har spritt sig, apostlarnas ord till de första församlingarna har lästs och läses på nytt och på nytt runtom i vår värld. Så nås vi alla av kallelsen till Guds rike! Livets olika skickelser kan dessutom göra kallelsen mera påtaglig.

Men hur svarar vi på kallelsen? Kommer vi med någon av de tre ursäkterna: Jag har köpt en ny åker, jag har köpt oxar, jag har gift mig? Vi kan överföra de tre ursäkterna till ett mera allmänt plan: Jag kan inte komma för min egendoms skull. Jag kan inte komma för det myckna arbetets skull. Jag kan inte komma förfamiljens skull, för relationernas skull.

Hur kan det komma sig att vi så lätt kommer med ursäkter? Hur kan det komma sig att vi värderar allt annat högre än Guds kallelse? Fast vi vet att den kallelsen måste vara det viktigaste!

Månne orsaken till vår avvaktande hållning inför kallelsen beror på att vi är nöjda med vårt eget. Vi har vårt eget livsprojekt på gång och vill inte störas av honom som säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Vi vill inte mista kontrollen över vårt liv. Egentligen handlar det här om brist på tro; vi tror inte att vänskapen med Jesus Kristus är det bästa som kan ske oss, vi tror inte att han kan ge oss liv och övernog. I stället håller vi oss kvar i vårt eget mönster fast det innehåller mycket som är dåligt.

Men när vi blir kallade skall vi säga ja, för han som kallar är vår enda räddning i livet och i döden. Vi har inget att förlora på att följa Jesus när han kallar oss.  Han lovar ju att han har kommit för att ge oss ”liv och liv i överflöd” och han säger den som följer honom inte skall behöva vandra i mörkret utan ha ”livets ljus”. Vad kan vara bättre för den som lever i den här ofta mörka världen än att hela tiden, hur allt än vänder sig, ha tillgång till ”livets ljus”.

När vi svarar ja på kallelsen blir vårt sällskap inte världens grädda, d.v.s. de människor som litar till sitt eget namn och som har gott rykte för sin egen skull, utan vårt sällskap blir fattiga, krymplingar, blinda och lytta, d.v.s. människor som inser sina brister, åtminstone så mycket att de vet att de behöver Jesus. Jesus är i centrum för dem. De har märkt hur tomt allt är utan honom. Och de har märkt att de inte själva uppnår måttet av rättfärdighet här i världen. De har börjat ta sin ondska och sin brist på kärlek på allvar.

När vi blir kallade skall vi säga ja och söka Jesus. Men hur skall vi bli utrustade för festen? Det krävs väl ändå något av oss? – Ingenting annat än att vi håller oss till Livets Ord, som vi hörde i episteln. Genom Ordet vi läser och hör får vi ta emot allt vi behöver för kropp, själ och ande. Genom Guds ord i Gamla och Nya testamentet och i predikan verkar Gud i oss både vilja och gärning.

Bröllopssalen skall fyllas till sista plats. Ingen vet stunden när salens sista plats har fyllts. Ingen utom den himmelske Fadern.  Därför  är det så viktigt att vi går när  vi kallas, att vi inte sätter något annat i stället för Guds ord, i stället för Jesu röst, i stället för apostlarnas undervisning, i stället för bönen i Jesu namn. Stora löften är givna när det gäller bönen. Jesus har själv sagt: ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 8 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” Amen.

I kväll är det pingst. Den första pingsten var lärjungarna samlade utan att veta hur de skulle gå vidare när Jesus inte längre var hos dem, utan hade farit till himlen.

Inte heller du och jag vet hur vi skall gå vidare i livet. Livet är inte lätt. Det finns så många branta bergstoppar framför oss. Det finns så vassa partiklar i luften. Det här menar jag på ett själsligt eller andligt sätt.

Till oss som är insatta i olika livsöden kommer budskapet den här  kvällen, pingstens budskap.

”Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom.”

Det handlar om kärlek. Om någon älskar, säger Jesus då  tar han vara på mitt ord. Och då  händer något stort. Gud, den evige Fadern kommer att älska oss och både Jesus och Gud kommer till oss och stannar hos oss.

Vår utväg  är att bevara Jesu ord och hans utsända apostlars ord. Om deras ord säger Jesus: ”Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig.” Luk 10:16

Det handlar om kärlek. Gud är kärlek och han ger oss sin kärlek genom Jesus.

Men kanske du tycker att du inte får tag på  det här i ditt liv. Gud och Jesus känns så  långt borta. Du kan inte höra vad Gud säger till dig fast du hör många ord. Du tycker att din bön inte ens når upp till taket här, eller så blåser den bort om du ber ute. Och brödet och vinet i nattvarden känns så fattigt. Det här oroar dig. Det här oroar mig.

Hur skall vi då gå vidare om inte tron känns levande? Det är just den här situationen Jesus talar om i kväll genom evangeliet:

”Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.”

De första lärjungarna fick hjälp av Hjälparen, den helige Ande. De fick nytt liv. De fick allt de behövde för att gå vidare i livet och för att föra budskapet om Jesus till hela världen. Genom den helige Ande, Hjälparen får också vi kraft och hjälp i våra liv. Genom Hjälparen får vi syn på Jesus, genom Honom blir Guds ord levande för oss och genom Honom lär vi känna kärleken.

Det här förändrar våra liv så mycket att vi inte kan drömma om det heller. Det har Jesus lovat på många ställen.

Vi skall avsluta med Jesu ord:

”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.”

Amen

Här kan du se uppvaktningen vid hjältegraven i Nagu.

I dag handlar det om hemlängtan. Temat för söndagen är: ”Guds folks hemlängtan”. Kanske många av dom som för askans skull blev länge borta började längta hem. Hemlängtan handlar ibland om att vara på fel ställe.

Men ibland längtar vi bort hemifrån. Det här kan också vara en hemlängtan. Hur kan det här vara en hemlängtan? Det kan vara en hemlängtan för att vi längtar till något bättre än det vi nu just har. Vi längtar till ett bättre liv. Till ett sådant liv där vi egentligen hör hemma. Människan kom ju från paradiset, men tragedin kom, syndafallet, som vi kan se följderna av i hela världen, nära och långt borta. Vi längtar tillbaka till paradiset, till Gud, till vår himmelske Far.

Jesus kände vår situation som människor när  han talade med lärjungarna. Han sa: ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.” Mitt i vår situation, vilken den än är uppmuntrar Jesus oss att tro på honom och på Gud, att räkna med Guds och Jesu verklighet, kärlek och makt, att söka Guds plan för våra liv.

Det här kan ni särskilt tänka på nu under skriftskoltiden. Men det här får vi alla tänka på i våra liv nu. Vi lever i en tid med stora utmaningar på nära håll och i världen. Det är dags att välja sida. Det är dags att börja söka Gud.

Men hur skall vi veta hur man söker och hur skall vi kunna lita på att vi kan finna honom? Hur skall vi våga satsa på att gå i en annan riktning om vi inte är säkra på vägen?

Det här var också Jesus första lärjungars problem.

”Tomas sade: Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då  känna vägen? Jesus svarade: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”

Jesus svar var klart och enkelt. Han själv är Vägen, Sanningen och Livet. Vi behöver få reda på mera om Jesus. Vi behöver söka oss till de mötesplatser han har gjort upp för oss. Vi får reda på mera om Jesus genom Bibeln och i gudstjänsten. Vi möter honom i dopet och i nattvarden och där kristna samlas och samtalar och bryr sig om varandra.

Så  nu vet vi vägen, den heter Jesus.

Hemlängtan kan också handla om att vi skulle vilja vara annorlunda, mera äkta och raka och kärleksfulla samtidigt. Det här är inte lätt för oss. Det är mera än vi kan av oss själva. Vi böjer oss så lätt in i oss själva, går i vår egen cirkel kring oss själva. Vi lovar oss vara snälla, vi lovar oss bli mera ärliga, men när livet kommer emot så faller vi i en svaghet som vi inte ville se hos oss själva. Då längtar vi hem till det liv som var meningen med människan, med var och en av oss, för Gud skapade oss till sin avbild.

När vi möter den här längtan, den här smärtan. då  finns Jesus helt nära och påminner oss igen om att HAN är Vägen, Sanningen och Livet. I Honom finns det vi längtar efter, men det finns inte i honom som det finns i en bank, så att man hämtar ut det och går med en stor check vidare, utan det finns i honom själv, i att han följer en och delar livet med oss. Han är med oss i vardagen, den helt vanliga och ibland tunga och svåra. Vi kan be till honom, tala med honom om allt, och hans hjälper oss och går med oss, bär oss, lär oss, när oss.

Svaret på  vår sökande är Jesus, varje dag. Han säger: ”Kom till mig alla ni som arbetar och är tyngda av bördor så skall jag ge er ro.” ”Jag är världens ljus, den som följer mig skall inte vandra i mörkret, utan ha Livets ljus.” ”Jag är med er alla dagar till tidens slut.” ”I min Faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?”Amen.

Den gode Herden

Hemma i vårt vardagsrum hänger en tavla som min far har målat. Den föreställer en herde som söker ett bortsprunget lamm. Lammet skymtar i en buske som växer nere i den branta bergssluttningen. Den här tavlan är liksom självklar i vårt vardagsrum. Den har alltid funnits där. Den präglar egentligen hela rummet, fast vi som bor där kanske inte tänker på det. Den bibliska herdetanken inger överhuvudtaget känslan av trygghet.

När Jesus sade orden ”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren” låg betoningen på ”jag”. Det här ordet är ett av Jesu 7 jag -ord i Johannesevangeliet. Han betonar att det är just han som uppfyller kriterierna för att vara den Gode Herden för Israel. Här finns en udd som riktar sig mot fariséerna och de skriftlärda som ville vara Israels herdar, men som inte kunde fylla måttet. De var inte beredda att ge sitt liv för fåren, men det var Jesus. Han var utsänd av Gud för att göra ett verk där han till sist skulle ge sitt liv för mänskligheten, för alla vilsna får i världen. De skriftlärda satt fast i sig själva. De ville ha ledarrollen, för de satsade verkligen på att göra rätt och lära rätt, men de förstod inte att det krävdes ett speciellt offer för att förverkliga Guds plan. Det är det Jesus nu säger till dem och till alla som lyssnar: Han själv är den Gode Herden som ger sitt liv för fåren. Alla andra är falska herdar som inte ger sig i kamp med vargen utan som flyr och så sparar sitt liv.

Idag lever vi i en verkligt vilsen tid. Så många unga och medelålders människor irrar omkring i livet utan egentligt mål och mening. Familjerna splittras, barnen lever för mycket på egen hand och översköljs av intryck och idéer som är skadliga för den växande själen.

Också  många av dem som mår bra och leder människoflockarna visar förbi den Gode Herden och det han står för. Värdegrunden har förskjutits. Man räknar inte längre med Guds tio bud som norm. Man räknar inte mera med Jesu auktoritet, den som han uttrycker när han säger: ”Jag är Vägen, Sanningen och Livet.” De europeiska samhällena idag har ställt människan som norm, hennes förnuft, hennes känsla, hennes passioner. De flesta medierna och tongivande i samhället tar avstånd från Jesu anspråk på att vara den enda Goda Herden för människan.

Nu frågar vi oss: Hur kan då Jesus vara så  betydelsefull? Är han ändå  inte bara en av många goda tänkare i världen? Här står ord mot ord. Men Guds ord är levande och kraftigt, så  den som söker kommer att finna och den som vill göra Guds vilja kommer att förstå om Jesus talar av sig själv eller om han är sänd av Gud. Det har han lovat. Det gäller för oss att pröva honom genom att ta honom på orden.

Vi har också  gamla Testamentets profetior till stöd för att Jesus var den han sade sig vara. Många av de profetior som uttalades 400 till 700 år före Jesu födelse stämmer precis in på Jesus av Nasaret, på hans födelse och på hans livsöde. Till de här bibelställena hör bl.a. Mikas femte kapitel om Messias födelse och Jesajas 53 kapitel om Herrens tjänares lidande och död.

Jesus säger ännu om den Gode Herden att han känner sina får och de känner honom, liksom han själv känner den himmelske Fadern och Fadern känner honom. Det finns möjlighet till en innerlig gemenskap med den Gode Herden. Han själv och Gud, Fadern är ett. På samma sätt vill och kan Gud dra oss till Jesus så att vi får leva i hans gemenskap och trygghet. Om det här undret får vi be varje dag. Då kommer vi att få upptäcka trygghet och glädje i Jesus.

Jesus vill upprätta en enda hjord kring sig på jorden. Det gör han genom sitt eget ord och genom dopet och nattvarden. Genom de här medlen drar han oss till sig.

Men hur skall vi nå ut med budskapet om honom som bryr sig om oss och som gett sitt liv för var och en personligen? Vi behöver be om flera arbetare i Guds rike och vi behöver be om att själva få gå i beredda gärningar där Gud själv är med och verkar så att nya människor kommer med i hopen kring Jesus, den stora hopen som finnas i miljoner och åter miljoner i hela världen. T.ex. i Kina växer antalet kristna med miljoner per vecka och också i muslimska länder dras människor nu, trots hot och fara, in i Jesu kyrkas fålla. Amen.

Uppståndelsens vittnen | 1 Joh. 5: 4-12

Vi har just firat påsk. Idag firar vi första söndagen efter påsk. Temat för dagen är uppståndelsens vittnen. Hur kan du och jag bli vittnen om Jesus uppståndelse? Det är ju så mycket som vill tynga ner oss. Det är arbete, det är söndriga människorelationer, det är personliga problem, det är tvivel på Gud, det är någon skugga som gör tillvaron mörk för oss. Hur skulle du och jag kunna vara sådana som för ut budskapet om det Jesus har gjort här i världen?

Inte heller lärjungarna trodde först att de skulle kunna fortsätta att vara Jesus lärjungar. Petrus hade förnekat Jesus, så vad hade han att vänta för en ny början, och Tomas kunde inte tro att Jesu uppståndelse var konkret verklighet. Men båda fick hjälp. Petrus fick möta Jesus på stranden. Han fick äta med honom och fick ett själavårdande samtal med honom. Tomas fick pröva om såren i Jesus kropp var verkliga. Såren hade trots uppståndelsen tydligen blivit kvar som ärr i Jesu kropp. Så Tomas fick en klar upplevelse av att den man som nu hade kommmit till dem verkligen var samme Jesus som hade blivit dödad för några dagar sedan. Tomas utbrast: ”Min Herre och min Gud”, och Jesus sade: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.”

Vi som lever idag, du och jag, hör till dem som inte har sett men ändå behöver få del av tron. Allting hänger på tron. Men vad betyder ordet tro? Johannes säger: ”Alla som är födda av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. Vem kan besegra världen, utom den som tror att Jesus är Guds Son!”

Tron är att se Jesus, att fly till honom som Petrus och Tomas gjorde, att hoppas på honom och be honom om hjälp. Den här tron är en sådan kraft att den besegrar världen. Den ger oss, trots den här världen med alla sina bekymmer och all sin nöd, en frid som går över allt vi kan tänka och förstå eller känna och den bär oss till sist in i himlen. Men hur kan något som vi har inom oss ha en sådan här kraft? Tron kan det därför att den är helt och hållet en gåva av Gud. Det står nämligen: ”Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.” Segern ligger i tron därför att tron håller sig till Jesus. Jesus bor i själva tron. Trons seger och skatt är Jesus.

Vi kan inte ta till oss tron på Jesus, eller väcka upp den eller få den att växa själva, utan det är den helige Ande, Hjälparen som blåser liv i vårt inre så att vi får syn på Jesus och tror på det som sägs om honom, d.v.s. att han är Guds Son och världens Frälsare.

När Jesus kom till de rädda lärjungarna genom den oöppnade dörren var det första han sade till dem: ”Frid åt er alla.” Den här hälsningen använder han ännu idag när han möter sin församling, också när han möter oss. Han vill att våra församlingar skall vara sådana att många får uppleva det här i gudstjänsten, vid nattvardsbordet och vid de olika samlingarna. Vi får räkna med under och tecken också bland oss, sådana som Jesus gjorde då han gick här på jorden. Dagens evangelium berättar ju att sådana skedde inför lärjungarna när han mötte dem efter uppståndelsen och evangeliet berättar också att de har upptecknats för att vi ”genom att tro skall ha liv i hans namn”. I Jesus namn finns LIV, också nu i vår tid, idag och varje dag till tidens slut, för ”Jesus Kristus är densamme i går och idag och i evighet.”

Vi får be om att få tron på Jesus som gåva. Gud vill ge den åt var och en. Genom tron ger oss Jesus sin frid, genom den ger han oss sitt liv och genom den kan också du och jag bli vittnen om honom Vi kan visa på Jesus för dagens människor. Vi får var och en göra det på vårt sätt. Det vi har fått som gåva får vi ge vidare som gåva. Gud verkar genom oss. Amen.

Kristus är uppstånden | Luk 24:1-12

Finns det hopp för mig frågar sig många idag? Skall jag finna min plats? Skall jag få ett arbete? Hur kommer det att gå med min familj? Hur skall jag själv kunna bilda familj och sköta om den? Hur vet jag om jag har ett värde fast jag misslyckats och inte är den jag ville vara? De här frågorna och många till ställer de unga idag. Finns det hopp? Den frågan ställer vi väl i alla åldrar fast det gäller olika saker i livet. Det kan också gälla döden. Finns det hopp för mig efter döden?

Påsken handlar om hopp!  Hur vi än har det idag så  visar påskhändelserna för 2000 år sedan att det finns ett hopp för oss ännu idag. Hur kan vi vet det? Vi skall gå  till vittnesbördet om det som hände.

Efter Jesu död kunde ingen av lärjungarna tro att det längre fanns något att leva för. Det gällde att återgå till det man kunde, men depressionen måste ha legat på lur. Kvinnorna var på väg till Jesu grav för att åtminstone göra det de kunde för hans kropp. De skulle smörja in honom i de väldoftande kryddorna. Det var då de mötte två män i skindande kläder. En av dem sade:

”Varför säker ni de levande här bland de döda? Han är inte här. Han har uppstått. Kom ihåg vad han sa till er medan han ännu var i Galileen: att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.”

Kvinnorna mindes då det Jesus hade sagt och skyndade sig att berätta om det för lärjungarna. Då kom Petrus och några av de andra lärjunarna till graven. Petrus gick in i graven och såg linnesvepningen ligga där och han gick därifrån ”full av undran över vad som hade hänt”.

När kvinnorna hade fått höra att de inte skulle söka den levande bland de döda vaknade hoppet. Sedan tog det olika lång tid för länrungarna att fatta och tro det som hade hänt. Men hoppet var väckt genom det de hade hört. Verkligheten kommer först, sedan hoppet. Utan Jesus uppståndelse finns det inget verkligt hopp i livet. Då är allt bara ett slumpmässigt spel, där man kan vinna litet om man är duktig, men till sist förlorar allt, och där de olyckliga och svaga redan från början förlorar det mesta. Men nu har Jesus uppstått från de döda. Det hade redan profeterna antytt på olika sätt, att Messias, den som skull komma, skulle övervinna döden och se livet på nytt och leva för evigt.

Också  Paulus som var en förföljare av de kristna har en berättelse att berätta: Han var på väg till Damaskus för att fånga kristna och tvinga dem att avsvära sig tron. Då fick också han vara med om något han aldrig hade kunnat tro. Han berättar: Apg 22:6

”Men då jag var på väg och närmade mig Damaskus, omgavs jag vid middagstiden plötsligt avett starkt sken från himlen. 7 Jag föll till marken och hörde en röst säga till mig: Saul, Saul, varför förföljer du mig? 8 Jag frågade: Vem är du, Herre? Han svarade: Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer. 9 De som var med mig såg visserligen ljuset, men rösten som talade till mig uppfattade de inte. 10 Jag frågade: Vad skall jag göra, Herre? Herren sade till mig: Stig upp och gå in i Damaskus! Där skall du få veta allt som du är utsedd att göra. 11 Men då jag på grund av strålglansen från det ljusskenet inte kunde se, tog mina följeslagare mig vid handen, och jag kom in i Damaskus.”

Den här händelsen förändrades Paulus hela liv. Från att ha varit en bitter och rasande fanatiker för en tro som inte fungerade så blev han ett ödmjukt vittne för Kristus och en ovanligt glad tjänare i han tjänst, trots oerhörda strapatser.

Så  är det med uppståndelsen! Det att Jesus lever ger liv och hopp. Joh 10:10 ”Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd”, säger Jesus.

Och det här gäller ännu idag. Jesus har en gång övervunnit synden, döden och djävulen, de allra starkaste makterna i universum. Kristus är alltså den starkare och därför finns det hopp. Kristus har uppstått och segrat och därför finns det alltid hopp i livet, hur det än ter sig.

Vi får vända oss till honom, se på honom, höra honom och hålla oss till honom. Matt 12: 20 ”Ett brutet strå skall han inte krossa, och en rykande veke skall han inte släcka, förrän han har fört rätten till seger. 21 Och till hans namn skall folken sätta sitt hopp.”

Eller som vi läste i dag:

Hos 6:3 ”Låt oss lära känna HERREN, ja, låt oss sträva efter att lära känna honom. Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens, och han skall komma till oss lik ett regn, lik ett vårregn som vattnar jorden.”

Amen.

Guds lamm

Ungefär 700 år före Jesu födelse och före alla de händelser vi har hört om idag berättade profeten Jesaja om en man som skulle ha ett speciellt öde, och som skulle ha en alldeles speciell betydelse. Han skulle vara föraktad och övergiven av människor, men han skulle hela alla de andra människorna och bära deras bördor och skuld.

Under århundradena väntade man på  att han med stort H skull komma. Israels folk väntade särskilt ivrigt vid den tiden då Jesus från Nasaret föddes, för det var så tungt att leva under romarnas ockupationsmakt.

När Jesus ställdes inför rätta, dömdes och dödades började endel människor tycka att sådant som stod att läsa hos profeterna stämde in på Jesus. Man såg många saker: Han hade kommit ridande in till Jerusalem på en åsna, han hade botat sjuka, han talade om att hans lidande och död skulle vara speciellt och ha en avgörande betydelse. En del märkte det här och började tro på honom. Ändå orkade de inte hålla ut till slut. T.o.m. Petrus som skulle presentera Jesus på ett skilt sätt svek. Alla svek, utom kanske kvinnorna, som man kanske inte heller var lika hårt ute efter.

Men, säger Jesaja, ”Han var genomborrad (tänk på spikarna) för våra överträdelser skull, slagen (tänk på piskandet Pilatus lät utföra) för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.” Allting det yttre i Jesajas gamla profetia stämde in på just Jesus, då får vi också räkna med att den inre hemligheten med Jesus är sann.

Vilken är den? Den är att Jesus är på  de svaga människornas sida. Han känner till hur du och jag har det. Varje svårighet, nöd, smärta, varje mörk och oförklarlig sak i ditt och mitt liv har Jesus redan burit i sin kropp upp på korset. Där har han lämnat din och min sak åt Gud just sådan den är. Därför att han så fullkomligt har burit fram vår sak kan han sedan genom sin uppståndelses kraft sköta om våra liv och hela oss, inte fullt här i livet, men fullt i himlen. På korset bar han också allt det som är fel i ditt och mitt liv, vår skuld, och han tog vårt straff på sig. Därför finns också idag förlåtelsen för allt hos den levande Jesus som går vid din och min sida.

Kom ihåg: Jesus är den gode Herden. Du får hålla dig till honom idag och varje dag till livets slut. Jag får göra det. Amen

Ärans konung på förnedringens väg

Joh. 12:12–24

”Alla människor springer efter honom”, sa fariséerna till varandra. De ville inte att människorna skulle söka upp Jesus och be honom om hjälp. De ville i stället att människorna noggrant skulle höra på dem.

Men många hade upptäckt att det var något skilt med Jesus. Och många berättade att de hade fått hjälp av honom med sina olika sjukdomar och frid för sitt oroliga hjärta.  Det fanns också sådana med här som hade sett Jesus uppväcka Lasaros från döden.

Alla de här berättelserna om vad Jesus hade gjort spred sig och folk började söka upp Jesus och fråga efter honom, också  några greker.

När Filippos och Andreas berättade för Jesus att några greker frågade efter honom utbrast han:

”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör, ger det rik skörd.”

Nu förstod Jesus att det skulle ske. Jesus kände till varför han hade kommit från himlen till jorden. Han visste att han var den som man kunde läsa om i Gamla Testamentet: Både att han skulle komma in ridande på en åsna i Jerusalem som en annorlunda kung, och att han skulle bära människornas sjukdomar och lidande och till sist dö på korset för att ta människornas straff för synderna.

Genom att Jesus dog får människorna liv. Hur kan det gå till? Jo, då han dog tog han med sig allt det som är fel hos oss. Han dog för oss, i stället för oss. Då han uppstår – för döden kan inte behålla honom – blir han vårt liv. Vårt mörka, vårt fula och onda som Jesus bar i sig när han dog kom inte ut ur graven med Jesus utan det blev förlåtet; ut kom bara Jesus som är full av liv som han vill dela med oss.

Han är brödet när vi känner oss svaga, han är drycken när vi är trötta, han Vägen, Sanningen och Livet när vi känner oss vilsna och tomma och han är vår frid när vi är rädda.

Allt finns i Jesus. Vi får hålla oss till honom.

Livets bröd

Joh 6:1-15 (Jes 58:7  Matt 25:3)

7 ja, dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod. 8 Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och HERRENS härlighet följa i dina spår.